DEBATT: Social bostadspolitik skjuts i sank

Alla behöver någonstans att bo. För arbetarrörelsen har bostaden därför alltid setts som en social rättighet, inte som en handelsvara vilken som helst. Bostadspolitiken ska främja en rättvis tillgång till bostäder och ge bra villkor i boendet även för familjer med låga inkomster. Det handlar om att ge alla barn så bra uppväxtvillkor som möjligt, göra det möjligt för unga att flytta hemifrån och att minska segregationen i boendet.
Denna sociala bostadspolitik är en grundsten i den svenska välfärdsmodellen.
Den modellen är nu på väg att skjutas i sank. Ett av den nya borgerliga regeringens första beslut var nämligen att inleda en total förändring av den svenska bostadspolitiken. Man börjar med att ta bort räntebidragen och investeringsstödet liksom hyresgarantierna för ungdomar. Samtidigt säljer flera borgerliga kommunledningar att sälja ut de allmännyttiga bostadsbolagen, bland annat i Stockholm.

Genom att sälja ut allmännyttan till låga priser förs pengar bort från det allmänna och från bostadsområdena. Detta slår särskilt hårt mot miljonprogramsområdena, med sina stora behov av upprustning och ombyggnad. Utförsäljningen av allmännyttan innebär dessutom att det hyrestak som varit en garanti mot alltför hutlösa hyror försvinner. Fastighetsägarna kan då ta ut vilka hyror de vill. De boende får en i verklig mening borgerlig valfrihet - betala eller flytta!
Det slopade statliga investeringsstödet kommer dessutom att innebära en dramatisk minskning av antalet hyresrätter, något som framför allt slår mot ungdomar och människor som redan idag har svårt att få en bra bostad. Genom att ta bort räntebidragen höjer regeringen samtidigt hyrorna.

Samtidigt med nedrustningen av den sociala bostadspolitiken genomför regeringen skattesänkningar som ytterligare subventionerar villaägare i Djursholm och liknande områden i storstadsområdena. Den borgerliga regeringen tar alltså miljarder från landets hyresgäster och bostadsrättsinnehavare för att de som redan bor bra ska kunna bo ännu bättre och billigare.
Sverige har redan idag en kraftig segregation på bostadsmarknaden. Tjänstemän bor större och bättre än arbetare, och infödda svenskar bor bättre och större än människor med utländsk bakgrund. Listan kan göras hur lång som helst.
På sikt riskerar vi att få en utveckling där boendet delas upp mellan muromgärdade oaser för de besuttna och alltmer nerslitna förortsområden för låginkomsttagare.

Men det finns en annan väg, en möjlighet att hejda en sådan utveckling. Boendet måste då bli en självklar del av välfärdspolitiken. Då måste de skattepengar vi har användas för att rusta upp nedslitna bostadsområden och bygga billigare bostäder i stället för att sänka skatten för dem med störst villatomter.
LO har länge krävt att investeringsbidraget för nybyggnation ska öka, inte minska. Allmännyttan måste ha en central roll i bostadsbyggandet. Kommunerna måste kunna erbjuda mark till rimliga priser och se över avgifterna för anslutningar och därmed bidra till ett billigare byggande med blandade upplåtelseformer. Vi tycker också att kommunerna bör pröva möjligheten att skapa regionala bostadsföretag.
Politikerna har ett val. (SNB)

Debatt: Social bostadspolitik skjuts i sank