Snedvriden bild av svenska vd-löner
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
DA har av Bolagsverket begärt fram uppgifter om alla svenska industriföretag med mer än 100 anställda och om vilka som var registrerade som verkställande direktörer i dessa. För de aktuella personerna har man sedan tagit fram inkomstuppgifter från deklarationen för år 2003. På så sätt har man fått fram inkomstuppgifter för närmare 1 100 vd-ar i industriföretag med mer än 100 anställda.
Så långt är naturligtvis det hela klanderfritt. Men i steg nummer två fokuseras helt på de 50 chefer som har högst lön. Dessa 50 storföretagsledare hade en genomsnittlig lön det aktuella året på 6,9 miljoner kronor. Denna siffra jämförs sedan med en genomsnittlig industriarbetarlön från det aktuella året. Och simsalabim är budskapet i hamn - direktören tjänade 28 gånger mer än industriarbetaren!
I steg nummer tre låter man sedan statsråd, partiledare, partisekreterare och fackförbundsordförande förfasa sig över resultatet. "Skandalöst", "helt orimligt", girigt" är några kommentarer.
Det finns en rad invändningar att rikta mot DA:s tillvägagångssätt. Här är några:
1) Det statistiskt korrekta hade varit att jämföra den genomsnittliga vd-lönen i de studerade industriföretagen med den genomsnittliga industriarbetarlönen. I stället för en genomsnittlig vd-lön på 6,9 miljoner kr hade man då som utgångspunkt fått en lön på cirka 1,6 miljoner kronor. Och jämförelsen med den genomsnittliga industriarbetarlönen hade inte slutat på 28 - utan på drygt 6!
Till saken hör också att denna jämförelse gäller lönen före skatt. Om man även beaktar skattebelastningen blir bilden mer nyanserad. En industriarbetare med genomsnittslön betalar drygt 30 procent i skatt, en vd med snittlönen 1,6 miljoner kr betalar på en stor del av sin lön drygt 55 procent i skatt. Räknat efter skatt utjämnas således situationen.
2) Det helt korrekta hade dock varit att jämföra den genomsnittliga industriarbetarlönen med den genomsnittliga vd-lönen i samtliga industriföretag, alltså inte bara i företag med mer än 100 anställda. Hade man gjort det och i underlaget således fått med vd-löner i även små och medelstora industriföretag, hade resultatet blivit ett helt annat. Kanske att den genomsnittliga vd-lönen hade varit två eller möjligen tre gånger så hög som den genomsnittliga industriarbetarlönen.
Under alla förhållanden kunde DA ha trängt betydligt djupare i den statistik över närmare 1 100 vd-löner som man nu tog fram. Till exempel kunde man ha lyft fram följande:
Närmare 35 procent av vd-arna tjänade mindre än 85 000 kronor i månaden. Var tredje hade alltså en lön som på sin höjd motsvarade fyra industriarbetarlöner.
De 50 vd-ar som tjänade allra minst hade en genomsnittlig årslön på cirka 385 000 kr. Det motsvarade, om man räknar på DA:s sätt, ungefär 1,5 genomsnittlig industriarbetarlön.
Jämför man dessa 50 vd-ars lön med en välbetald metallarbetare så låg de på i stort sett samma nivå.
Det är viktigt att det finns en öppen redovisning av hur löner och ersättningar sätts i börsbolag. Det är också värdefullt att löneutveckling och lönespridning i samhället i övrigt diskuteras - inte minst när det gäller chefslöner i förhållande till olika medarbetares löner. Men det är angeläget att jämförelserna görs på ett nyanserat sätt. Den slutsats som Dagens Arbete presenterat, och som fått statsråd, partiledare och fackförbundsordförande att förfasa sig, ger en helt felaktig bild av lönenivån bland vd-ar i svenska industriföretag. (SNB)
DEBATT
Signhild Arnegård Hansen är vd för Svenska Lantchips.
Signhild Arnegård Hansen är vd för Svenska Lantchips.