DEBATT: Småföretagarens hårda villkor

Efter min senaste debattartikel i VT om företagarnas villkor, blev jag uppringd av en gammal bekant. Socialdemokrat är han och upprörd över att jag blivit mörkblå. Men jag tror att vi kom överens efter att jag fått utveckla min ståndpunkt, vilket jag tänkte göra även här.
Företagare är inget homogent släkte. I gruppen finns allt från den ensamma hårfrisörskan till storbolagsdirektören. Enligt min uppfattning är storbolagsdirektören ingen företagare. Han är en tjänsteman med hög lön, ett stötande trygghetspaket, och anställd för att sälja aktier. För mig är företagande att skapa, att ta ansvar och att ta risker.
Många småföretagare har ett liv som i vissa avseenden är omänskligt. Många har blivit tvingade in i företagandet utan att ha ekonomiska resurser eller kunskaper för det. Låt mig ta ett exempel. För några år sedan avskedade skogsbolagen sina skogsarbetare. De uppmanades att starta egna företag och utföra sina gamla arbeten som underleverantörer. De lånade många miljoner för att köpa maskiner. Som säkerhet står deras privata hus och ovanpå det har de tecknat privat borgen.
En skogsentreprenör är ofta beroende av en stor uppdragsgivare. Avtalet omprövas med jämna mellanrum. En dag är det någon som förklarar sig villig att utföra jobbet till lägre pris. Entreprenören går i konkurs, villan säljs på exekutiv auktion och inte sällan följer personlig konkurs och livslånga skulder.
Skogsentreprenören jobbar dygnet runt till skitlön för att undvika denna totala förnedring.
Jag har mött åtskilliga företagare i många branscher som lever under dessa villkor. Som inte haft semester på tio år, knappt en ledig dag.
Förresten, är det någon som funderat vad som hände med människorna bakom alla lösgodisbutiker som fanns i Västervik för några år sedan? För att uttrycka det försiktigt så var det ingen som blev rik. Det är om dessa företagare jag skriver, inte om de bonusstinna topptjänstemännen i sina herrgårdar och slott.
Den andra sidan av myntet är att Sverige är beroende av småföretagen. Skattebasen i vårt samhälle är företag med färre än 50 anställda. Storföretagen är få och betalar inte särskilt mycket i skatt netto.
Är det rätt att vissa människor förstör sina liv med oacceptabla risker för att andra ska ha det bra?
Min vän socialdemokraten höll med mig.

Debatt: Småföretagarens hårda villkor