Skydda svenska soldater med biståndspengar

Bistånd. Anders Gustafsson föreslår att en del de svenska fredsstyrkorna ska finansieras med biståndsmedel. Foto: Staffan Lövstedt/Scanpix

Bistånd. Anders Gustafsson föreslår att en del de svenska fredsstyrkorna ska finansieras med biståndsmedel. Foto: Staffan Lövstedt/Scanpix

Foto:

Västervik2006-10-30 00:07
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I budgeten ges besked om att Sveriges styrkor i utlandet ska utökas och koncentreras på färre områden. Det är bra. Men det är många andra frågor som behöver snabba svar.
Den svenska utlandsstyrkan gör ett fantastiskt arbete på de platser där den är placerad. Men kommer den tidigare regeringens felsteg att rättas till?
Den tidigare politiken för utlandsstyrkan har tyvärr präglats av en otrolig naivitet. Ordentlig riskbedömning har inte skett och otrevliga scenarier har inte tagits upp i nödvändig utsträckning.
I Afghanistan i november 2005 avled två officerare i den svenska elitstyrkan SSG efter det att en bomb exploderat. Att sådana saker skulle kunna inträffa borde inte ha varit förvånande för någon. Trots de framgångar som skett sedan talibanernas fall så är Afghanistan än i dag ett oroligt land, även i den norra delen där den svenska styrkan är baserad. Men trots dessa risker, och trots de lärdomar som borde ha gjorts efter de stora amerikanska förlusterna i Irak och Afghanistan efter liknande attacker, så körde och kör de svenska trupperna i helt vanliga bilar utan tillstymmelse till splitterskydd.
De två soldater som avled var både vältränade och lämpade för sitt uppdrag, men ingen träning i världen är tillräcklig om de materiella förhållandena är undermåliga.
Försvarsledningen hävdade att det var lättare att skaffa lokalt förtroende om man inte körde stora armerade bilar. Men detta är rejält feltänkt, eftersom det finns ett mellanting mellan en stor och skrämmande stridsvagn och en vanlig personbil. Det finns bilar ger gott skydd, men inte kan uppfattas som skrämmande. Sådana bör användas.
Sverige har en viktig roll att fylla med sina fredsbevarande styrkor. Hittills har det varit gott om folk som sökt utomlands, men om denna nonchalans för soldaternas säkerhet fortsätter är det inte säkert att denna goda trend kan fortsätta.
Svenska soldater som väljer att jobba i utlandet för att hjälpa andra människor gör ett fantastiskt jobb och deras säkerhet måste alltid stå i fokus.

När det gäller finansieringen av dessa ganska så kostsamma åtgärder finns förhoppningsvis en bra utväg som moderaterna föreslagit, men som tyvärr inte verkar falla i god jord hos de andra allianspartierna. Förslaget är att finansiera svenska utlandstrupper delvis med pengar från biståndsbudgeten. Detta är en mycket vettig idé, eftersom det är troligt att den svenska utlandsstyrkan har gjort betydligt mycket mera för underutvecklade länders befolkningar än vad Sida någonsin har gjort eller kommer att lyckas göra. Fred är helt enkelt det mest nödvändiga och grundläggande för att människor ska kunna resa sig ur fattigdom.
Att sända ut flera svenska soldater är alltså i linje med Sveriges biståndspolitik. För att försäkra sig om att tillräckligt många kommer att söka, och därigenom kunna bibehålla den goda kvalitén, måste dessa män och kvinnor ha tillgång till den bästa utrustning som Sverige kan anskaffa.
Det finns dessutom en moralisk aspekt. De som väljer att tjänstgöra i Sveriges utlandsstyrka utsätter sig för stora risker för att hjälpa och beskydda andra människor, ibland med det egna livet som insats. Om inte dessa förtjänar maximalt stöd från resten av befolkningen så har vi inte insett vikten av det arbete de utför. (SNB)
DEBATT
Anders Gustafsson är medarbetare vid tankesmedjan Captus. 
Läs mer om