BO TURE LARSSON: Skall Bosnien-Hercegovina tillåtas ge Karadzic rätt?

Fördröjd och uppskjuten - det tycks bli mönstret för rättegången mot Radovan Karadzic, åtalad för en rad brott mot krigets lagar och människorätten under sin tid som ledare för serberna under kriget i Bosnien 1992-1995.Fördröjt och uppskjutet tycks man sorgligt nog kunna säga också om arbetet på att förändra politiken i Bosnien-Hercegovina. 14 år efter Dayton-avtalet som återställde freden påminner alldeles för mycket om de mekanismer som ledde till katastrofen. Karadzic kan dömas i Haag, men se sin åsikt bekräftad - att Bosniens folk inte kan leva tillsammans. Bosnien-Hercegovina erkändes internationellt med inträdet i FN 1992. Den våren hade krig inletts. Varför? Jo, staten erkändes inte av dem som tagit kommandot över landets ortodoxt kristna serber. Dessa är knappt 30 procent av fyra miljoner invånare. Muslimerna, bosnjakerna, utgör knappt hälften av befolkningen. Resten är katolskt kristna kroater. Bosnien-Hercegovina förblir ett ofärdigt land. Statsbygget försvåras av ledarnas skilda föreställningar om framtiden. Bosnjakerna vill helst ha en enhetsstat, inte dagens federation mellan en del för bosnjaker plus kroater och en del för serberna - Republika Srpska. Dennas ledare Milorad Dodik vill tvärtom bestämma så mycket själv att centralmakten i Sarajevo urholkas. Hösten 1991 varnade Karadzic muslimerna för undergång om de försökte skapa ett självständigt land. I en folkomröstning gav bosnienserberna överväldigande stöd för att behålla banden med Jugoslavien. Ett par månader senare röstade bosnjaker och kroater lika massivt för att lämna Jugoslavien. Vad som sedan hände vet vi, det förkroppsligas i Karadzic: krig, koncentrationsläger, etnisk rensning. Domstolen som rannsakar Karadzic i Haag inrättades av FN redan 1993. Tidigt gjorde alltså världssamfundet klart vilka följderna skulle bli för den som bröt mot folkrätt och mänskliga rättigheter. Men den avskräckande effekten var otillräcklig. Massakern i Srebrenica ägde rum i juli 1995, när serbernas ledare måste ha insett att kriget var förlorat. Känslorna - grupphatet - vann över både humanitet utan även förnuft. Även i dag talar förnuftet för samverkan mellan folkgrupperna inom Bosnien-Hercegovinas historiska gränser. Det finns ett gemensamt mål - medlemskap i både EU och Nato. Men på vägen dit anser sig ledare som Milorad Dodik tjäna på att hålla liv i gamla konflikter. Exempelvis utmanar han sina motparter med planen att ordna en folkomröstning som skulle syfta till att försvåra sökandet efter krigsförbrytare, och han håller öppet för att Republika Srpska bryter sig loss. Kroatiska politiker har öppnat för att bilda en egen delstat i områden där kroaterna är i majoritet.Bosnjakiska ledare svarar genom att utnyttja den dominans de har i landets institutioner i kraft av sin numerär. Till skillnad från 1990-talets början är omvärlden, EU såväl som grannarna Kroatien och Serbien, hyfsat eniga i sin syn på läget i Bosnien-Hercegovina. Ändå snurrar den onda cirkeln. Hur ska man få stopp på den? Ett förslag är att utlova medlemskap i EU, för alla länder på Balkan, till senast 1 augusti 2014 - när hundra år gått sedan första världskriget, vars tändande gnista var skotten i Sarajevo.

Bo Ture Larsson: Skall Bosnien-Hercegovina tillåtas ge Karadzic rätt?

Veckans fredagskolumn är en utrikeskrönika av Bo Ture Larsson och den tar upp situationen i Bosnien-Hercegovina och rättegången mot Karadzic.