Skådeprocesser och terror i Sovjet

Foto: CAMERA PRESS/NOVOSTI Josef Stalin såg till att hundratusentals personer avrättades efter uppdiktade brott och domslut som var avgjorde före rättegångarna.

Foto: CAMERA PRESS/NOVOSTI Josef Stalin såg till att hundratusentals personer avrättades efter uppdiktade brott och domslut som var avgjorde före rättegångarna.

Foto:

Västervik2005-01-14 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I första artikeln om Sovjettiden ? den 12/1, skildrade jag lägersystemet samt svälten och terrorn i Ukraina. Jag skall här redogöra för skådeprocesserna 1936 och den stora terrorn 1937-1938. Den senare drabbade även kirunasvenskarna. Faktauppgifterna är huvudsakligen hämtade ur Montefiores bok ?Stalin ? den röde tsaren och hans hov? med källor ur gamla sovjetiska arkiv.
Den 1 december 1934 mördades Leningrads partichef Kirov ? ett mord som anses initierat av Stalin. Mordet tjänade troligen som förevändning för att krossa de sista självständiga gammalbolsjevikerna. Bara minuterna efter mordet framlade Stalin utkastet till undantagslagen av den 1 december 1934 som föreskrev att anklagade terrorister inom tio dagar skulle ställas inför rätta och efter fällande dom utan överklaganderätt omedelbart avrättas. Lagen var en motsvarighet till Hitlers fullmaktslag samma år. Den 30 juni 1934 lät Hitler avrätta sina motståndare inom nazistpartiet ? de långa knivarnas natt. Under de tre följande åren dömdes enligt ?Stalinlagen? två miljoner människor till döden eller arbetsläger.

Under skådeprocesserna i Moskva1936 avrättades många av bolsjevikpartiets veteraner, exempelvis Bucharin, Zinovjev och Kamenov. De anklagade ? troende marxister och leninister, många med judisk bakgrund ? kallades vedervärdiga kryp och galna hundar, mycket vanliga uttryck under processerna. Domsluten var avgjorda före rättegångarna och under svår tortyr tvingades de anklagade att erkänna uppdiktade brott. Samma sak skedde under den stora terrorn 1937-1938.
De som inte passade in i det nya systemet utrotades eller fängslades. Det främsta medlet att nå detta mål var att beordra mord och deportationer i form av regionalt fördelade kvoter. Utan att specificera namn tilldelades regionerna kvoter på hur många som skulle avrättas eller deporteras ? detta enligt en resolution av den 30 juli 1937 till politbyrån som var det högsta politiska organet. Resolutionen innebar att totalt 72.950 personer skulle avrättas och 259.250 fängslas. Regionerna kunde även lämna in sina egna listor. Redan nästa dag antog politbyrån resolutionen.

Regionerna hade snart fyllt sina kvoter och bad om större tilldelning. Mellan den 28 augusti och den 15 december 1937 accepterade politbyrån att ytterligare 22.500 skulle skjutas och därefter ytterligare 48.000. De här nämnda kvoternas slutgiltigt noterade resultat blev 767.397 arresteringar och 386.798 avrättningar vid vilka hela familjer utplånades ? allt enligt ovan nämnda resolutionen.
Samtidigt skedde utplåning efter nationalitetstillhörighet ? med ett modernt uttryck etniskrensning. Detta drabbade polacker och etniska tyskar men även kaukasiska folk. En ny resolution av den 31 augusti 1937 föreskrev likvidering av ?polska omstörtare och spionagegrupper?. En mängd polska kommunister mördades tillsammans med hustrur och barn. Totalt arresterades under denna operation 350.000 (144.000 polacker) varav 247.157 mördades (110.000 polacker). Enligt de senaste tillförlitliga beräkningarna där här nämnda kvoter och nationella kontingenter sammanräknats fängslades 1,5 miljoner varav omkring 700.000 mördades.

Från de tre baltiska staterna mördades eller deporterades under Sovjettiden närmare 60.000 estländare, 34.250 letter och omkring 75.000 litauer. Krimtatarerna deporterades också.
Även Kirunasvenskarna drabbades av den stora terrorn. Deras öde har utförligt beskrivits av Kaa Eneberg i de båda böckerna ?Tvingade till tystnad? (utgivningsår 2000) och ?Förnekelsens barn? (2003).
Även inom armén skedde en massiv utrensning av så kallade folkfiender. I slutet av 1938 hade 40.000 officerare gripits. Tre av fem marskalkar, tre av fyra armébefälhavare, alla tolv arméchefer, sextio av sextiosju kårchefer och alla sjutton armékommissarier avrättades. Efter det förlorade slaget vid Suomussalmi under finska vinterkriget i januari 1940 avrättades överlevande befäl.
I den tredje och sista artikeln skall jag redogöra för antisemitismen under Stalins sista år och utvecklingen efter Stalins död 1953.
DEBATT
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister i bland annat historia och samhällsvetenskap.