Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En stor seger för Obama. Så har hans sjukvårdsreform beskrivits av de allra flesta svenska kommentatorer. Ännu lever somliga observatörer och kommentatorer i lyckoruset från 2008 då Barack Obama valdes till USA:s 43:e och förste färgade president. Mannen utmålades att vara något som andra inte var - en fredsduva som med vän röst skulle tala världens stridande till rätta, som skulle vara en samlande kraft för USA - för såväl republikaner som demokrater. Den amerikanska eliten njöt i kapp med europeisk och i synnerhet svensk media.Fredsduveprojektet pågår, men få framsteg syns. Förutom på det personliga planet där Nobels fredspris återfinns på meritlistan. Projektet att vara nationens samlande kraft går också på tvärs med vad som utlovades. Den bro mellan republikaner och demokrater i amerikansk politik, som han ville bygga, har nu raserats för ett bra tag framöver. Av honom själv. Inte ens alla sina "egna" lyckades han vinna i omröstningen. Så ser läget ut, en knapp vecka efter att sjukvårdsreformen baxats genom i kongressen. Om han inte i sista stund kompromissat med ett gäng abortmotståndare i det egna lägret, hade han aldrig nått majoritet. Utifrån ett svenskt och delvis också ett europeiskt perspektiv kan reformen tyckas självklar - inte minst när över 30 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring. Men det är icke oväsentligt att sätta in reformen i en amerikansk kontext. I ett land där många helgar den fria människan och de låga skatterna ses reformen som ett sätt för den federala regeringen i Washington att koppla greppet om dem, på bekostnad av det egna inflytandet och delstaternas makt. Det ska dessutom tilläggas att reformen - som kommer bli oerhört kostsam - ska genomföras i en tid då amerikansk ekonomi redan går på knäna.Kampanjandet för och emot reformen har varit intensivt. Somliga av Obamas kritiker har gått mycket långt i sin kritik. Stundtals har den varit klart osaklig. Marxist har presidenten kallats, och socialist. Skällsord i USA. Men även de annars sansade kritikerna har varit högljudda och upprörda. Dagen efter omröstningen kallade konservativa Washington Times ledare reformen för Demokraternas självmord. Frågan berör onekligen.219-212 var röstsiffrorna i kongressen. Så ser det inte ut bland amerikaner i gemen. Motståndet är stort.Låt oss blicka framåt några månader. På senhösten hålls val till kongressen. Av de 431 ledamöterna i representanthuset är i dag 253 demokrater och 158 republikaner. Att den ställningen håller även efter valet i november är föga troligt. Demokraterna häpnade över att republikanen Scott Brown slog ut den givne demokratiske efterträdaren till Ted Kennedy i fyllnadsvalet i Massachusetts för lite sedan. Med tanke på att genombaxningen av sjukvårdsreformen i senaten garanterat kommer att nyttjas av republikanerna i höstens val, är det ingen osannolik gissning att vi får se en och annan demokrat tappa hakan när valresultaten tillkännages.
