Sharansky är alltid besvärlig
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Judarna kommer aldrig mer att vara utan ett hem, utan en säker tillflykt, utan skydd. Vi kommer aldrig mer att stå oförberedda. Aldrig mer.
Men judarna fortsätter att ha olika meningar om hur denna säkerhet bäst uppnås. Måndagen den 2 maj kom ett inlägg i debatten, från en annorlunda israelisk politiker. Natan Sharansky, på 1970-talet internationellt känd för sin kamp för mänskliga rättigheter i Sovjetunionen, lämnade den breda koalitionsregering Sharon leder.
Sharansky är emot den planerade evakueringen av inemot 9 000 bosättare från Gazaremsan.
Sharon vill evakuera Gaza för att spara pengar och få större manöverutrymme på Västbanken. Det finns religiösa nationalister som är emot, eftersom de anser det vara fel att ge upp kontrollen över någon del av det heliga landet. Sharansky, däremot, anser att det värsta är att man ger sig av utan garantier för demokrati för palestinierna.
Sharansky har senast haft posten som minister för diasporan (judarna utanför Israel) och Jerusalem. Han lämnade regeringen med varma ord till Sharon och Sharon själv sade att han gärna behållit sin minister. Man undviker att bränna broar i Israels snabbt föränderliga politiska landskap, men artigheter kan inte dölja den sakliga motsättningen, mellan "realisten" Sharon och "idealisten" Sharansky.
Sharanskys åsikter delas av många i Israel. Men inte hans kombination av åsikter. Han är besvärlig. Vilket han varit alltsedan han i Bresjnevs Sovjet ansökte om att få utvandra till Israel och tillsammans med Andrej Sacharov (Nobels fredspris 1975) arbetade för mänskliga rättigheter. Han dömdes till 13 års fångenskap som USA-spion. Han släpptes i februari 1986, och begav sig omedelbart till Israel. Där fortsatte han att arbeta för sovjetiska judar och för att upplysa hemmapubliken i invandringsfrågor.
1996 blev han invald i parlamentet knesset för partiet Yisrael Baaliya. Det kom att uppfattas som ett parti för den stora mängd invandrare som då strömmade till från forna Sovjetunion en och ibland hade dimmiga begrepp om det som förknippas med judiskt liv. I den frågan stod Sharansky till vänster. I frågan om 1990-talets fredsprocess stod han till höger. Han trodde inte fred var möjlig med en sådan som Arafat.
Han lämnade sommaren 2000 en arbetarpartiledd regering i protest mot de eftergifter den tycktes redo att göra inför Arafat.
Hans parti slogs ihop med Sharons Likud. Sharansky har haft olika poster i de regeringar som letts av Sharon. 2002 lade han fram en fredsplan, med start i bygget av ett öppet och fritt palestinskt samhälle.
Hösten 2004 blev Sharansky ett hett namn i USA. President Bush tog emot honom för ett långt samtal. Bush hade läst en bok Sharansky varit med om att skriva, "The Case for Democracy: The Power of Freedom to Overcome Tyranny and Terror" (Det som talar för demokrati: Frihetens kraft att besegra tyranni och terror").
Det var precis det budskap Bush tagit till sig som ledmotiv för sin utrikespolitik med särskild bäring på Mellanöstern.
Sharansky har sagt samma sak sedan 1970-talet. Kritikerna anser att idealisten Sharansky har en blind fläck. Han skulle vägra se att Israels närvaro är en faktor som i dagsläget försvårar för palestinska demokratiska krafter, samt att palestinierna, hur fria de än blir, kommer att fortsätta att avsky den judiska staten och därmed alltid utgöra ett hot. (SNB)
Utrikeskrönika