Satsa på förskolan

Västervik2004-08-19 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bilden av förskolan i Sverige är delad. Å ena sidan finns kunnig och engagerad personal som med en ny läroplan i handen gör allt för att barn skall trivas och utvecklas. Å andra sidan finns problem med alldeles för stora grupper, fler barn med särskilda behov och en tilltagande brist på förskollärare.
Sedan 1994 har barnomsorgens resurser minskat med 30 procent räknat per barn. Det är en rejäl minskning. Barngrupperna har vuxit och det är inte ovanligt att ettåringar slåss om personalens uppmärksamhet med fler än 20 andra barn. I förra valrörelsen var barngrupperna ett stort ämne. Socialdemokraterna lovade krafttag för att minska grupperna. Trots detta har inget hänt. Kommunförbundet visade nyligen att vuxentätheten till och med försämrats under det senaste året.
Regeringen har nu en ambition att krympa grupperna i förskolan. Det är en nödvändig ambition. I höst ska en proposition presenteras som ska stärka kvaliteten i förskolan. Det är en efterlängtad proposition. Men det som är känt hittills gör att det finns anledning att ifrågasätta om förslagen kommer att räcka till för att ge varje barn den sociala miljö och pedagogiska utmaning som en riktigt god förskola kan ge.
För det första är regeringens förslag rejält underfinansierat. Man lovar 15 barn/grupp, men de pengar man avsatt räcker inte på långa vägar. Precis som med maxtaxan kommer vi snart att få se hur kommun och stat skyller på varandra i ett bråk om vems fel det är att målet 15 barn/grupp inte nås. Och det blir som vanligt barnen som sätts i kläm.
För det andra har regeringens beslut att dra in 2,6 miljarder från kommunerna under 2004 ytterligare försämrat kommunernas ekonomi. På flera håll har indragningen inneburit besparingar eller uteblivna satsningar inom skola och förskola. Regeringen ger alltså med ena handen och tar med den andra. Och det är klart att om man tar 2,6 miljarder under innevarande år så kommer det att innebära att utgångsläget är sämre när man försöker nå målet om minskade barngrupper nästa år.
För det tredje har uppdraget i förskolan blivit tyngre. År ut och år in har förskolan dragit med alldeles för stora grupper. Detta har satt sina spår. De stora barngrupper har inneburit att andelen barn som är i behov av särskilt stöd ökat i förskolan.
För det fjärde råder en stor brist på förskollärare. Ska man lyckas minska grupperna krävs det också att personal finns att tillgå. Tyvärr ser problemen ut att växa framöver. Av dem som går på lärarutbildningen är det alldeles för få som väljer att inrikta sig på förskolan.
Det ser alltså ut att bli mycket svårt för regeringen att nå målet om kraftigt minskade barngrupper i förskolan. Det är mycket synd. Till stor del beror det på kortsiktighet och inkonsekvens i den egna politiken. Tar man pengar med ena handen borde man inte förvånas om de pengar man sedan ger med den andra försvinner i ett svart budgethål. Nedvärderar man förskolläraryrket borde man inte bli förvånad om färre söker sig dit. Låter man barngrupperna vara stora år efter år borde man inte förvånas över att fler barn behöver särskilt stöd vilket kostar extra.
Att flera av problemen beror på brister i regeringens politik innebär ju också att man genom en annan politik kan öka chansen att nå målet. Sverige behöver verkligen en mer offensiv förskolepolitik. (SNB)
DEBATT
Christer Nylander, Kristianstad, är riksdagsledamot för folkpartiet.
Läs mer om