DEBATT: Samarbetet gynnade inte de rödgröna

Den stora socialdemokratiska tillbakagången före valet ägde rum när samarbetet med Vänsterpartiet inleddes och det rödgröna budgetalternativet presenterades. Oklarheter om innebörden av den tilltänkta förmögenhetsskatten, högre bensinskatt, kilometerskatt och avskaffande av det populära rutavdraget skrämde många medelklassväljare och då särskilt i storstadsområdena.Politiken blev också motsägelsefull. De rödgröna hävdade att jobbskatteavdragen var skadliga för ekonomin men ville ändå av politiska skäl behålla huvuddelen. Alliansen anklagades för att gynna de rika utan att man preciserade begreppet. Samtidigt skulle även de mycket välbärgade pensionärerna av rättviseskäl få del av återställandet av lika beskattning av pensionärer och löntagare.Enligt SVT:s vallokalsundersökning har S sedan 2002 halverat sitt stöd bland förvärvsarbetande. Stödet från denna grupp har vid årets val minskat till 22 procent mot 39 år 2002 och 29 år 2006. Enligt samma undersökning fick S endast 34,4 procent av pensionärsrösterna och de Rödgröna tillsammans 42,5 procent. S har gjort sitt sämsta val sedan 1914. Medan S sedan 1994 förlorat nära 15 procent av väljarna har Moderaterna (M) sedan 2002 ökat lika mycket och fördubblat sitt väljarstöd. Detta trots att M vid årets val genom taktikröstning förlorat en del sympatisörer till de mindre allianspartierna. Det är helt klart att M genom sin mittenpositionering vunnit många väljare inte bara från S utan även från de mindre allianspartierna.Inget parti eller gruppering kan vinna regeringsmakten utan stöd från stora delar av medelklassen. Dit måste numera även räknas huvuddelen av dem som tidigare definierats som arbetarklass.Tillbakagången för S har som nämnts varit en långvarig process och följt en europeisk negativ utveckling för socialdemokratiska partier. Med facit i hand är det tydligt att det rödgröna samarbetet inte varit till fördel för något av de tre i samarbetet deltagande partierna. Den senaste tidens radikalisering av S genom samarbetet med V har bidragit till tillbakagången. Vid alla tillfällen under 1900-talet när S gått till val på ett radikaliserat program har partiet förlorat väljare. Även samarbetet med det i vissa avseenden borgerliga Miljöpartiet har orsakat missnöje och då främst inom fackliga kretsar. Även Vänsterpartiet hade troligen fått större väljarstöd om det inte tvingats kompromissa bort stora delar av sitt mer radikala program. Nu backade partiet med tre mandat. Trots den inte oväntade framgången måste även MP räknas till förlorarna. Utan samarbetet och då främst med V hade MP troligen fått en större andel av rösterna. Om partiet varit fristående utan bindning till S och V hade MP utan lojalitetsbrott mot sina samarbetspartier kunnat acceptera troligen erbjudna ministerposter i Reinfeldts regering och därigenom kunnat påverka innehållet i regeringspolitiken.Oklarheterna om sjukvårdsreformen under sista veckan före valet medförde med stor sannolikhet att Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet, Lärdomen för Alliansen måste bli att större allvar måste läggas vid de frågor som betecknas som offentlig välfärd vid sidan om den privata välfärden som åtminstone för låg-och medelinkomsttagare är viktig.För att undvika onödiga slitningar inom Alliansen var det välbetänkt av statsministern att låta de mindre partierna behålla samma antal ministerposter som tidigare. Utan de mindre partiernas lojalitet under förra mandatperioden hade Reinfeldt inte kunnat bilda den andra borgerliga regeringen i modern tid. Moderaterna har fått de viktigaste och mest synliga ministerposterna vilket på sikt kan skada allianssamarbetet.

Debatt: Samarbetet gynnade inte de rödgröna