Valet till den ryska duman, parlamentet, den 4 december följs tre månader senare av val till presidentposten. Åsikter bryts. Flera partier och presidentkandidater ställer upp...
Tyvärr, där slutar sagan om den ryska demokratin. Ty verkligheten påminner obehagligt om hur det var förr.
Kommunismen från Lenin/Stalin till Gorbatjov var ett system avsett att producera makt. I dag är medlen mildare, men målet är detsamma, att bevara makten åt dem som redan har den.
Väljarna är klarsynta. Enligt en mätning av Levada Center tror 50 procent att det blir valfusk och att valutgången är uppgjord i förväg.
När det gäller ekonomin berömmer sig Putin-regimen av att man skapat stabilitet och därmed förutsättningen för tillväxt. Men nu liknar läget alltmer stagnationen under Leonid Brezjnev, vid makten 1964-82: Hela tiden tal om reformer för att få fart på ekonomin, utan att det går.
Räddningen, förr och nu, har varit råvaruexporten, främst av gas och olja. Beroendet har inte minskat. I början av 00-talet gick Rysslands budget ihop med ett oljepris på 20 dollar fatet. Nu behövs ett pris på 120 dollar.
Finanskrisen 2008-2009 spräckte tron på att Putin förvandlat Ryssland till en lugn hamn. Statens kassa tömdes för att klara de utgifter man åtagit sig.
Näringslivets återhämtning har varit otillräcklig. Så väljarna har skäl att misstro vallöftena maktpartiet Enade Ryssland ger. Sedan 2009 har människorna blivit mer svartsynta när det gäller jobben, skolan, hälsovården och rättsväsendet, åter enligt Levada Center.
Uppgifterna ovan återfinns i skriften "Att välja i frånvaro av valfrihet" som ställts samman av Oleg Buklemishev på uppdrag av Jarl Hjalmarsonstiftelsen.
Buklemishev är aktiv inom en liberal koalition som i juni vägrades registrering och kan alltså inte delta i valet.
Ryska liberaler fäste inledningsvis visst hopp vid Putin. Men snabbt framgick att denne tyckte det var viktigare att undanröja politisk konkurrens än att stärka demokrati, rättsstat och ekonomisk utveckling.
Putins modell är inte totalitär, som på den sovjetiska tiden. Det går för sig att kritisera. Bara man inte framstår som ett trovärdigt alternativ. Då blir det stopp, med hjälp av regler och påtryckningar.
Liksom på den sovjetiska tiden hålls val inte för att folkviljan ska komma fram, utan för att makthavarna vill ha bekräftelse på sin makt.
Oleg Buklemishev vill inte vara för pessimistisk. Han påminner om hur människorna mot slutet av sovjettiden verkade tämligen tillfreds. Men så uppstod känslan att förändring behövdes.
Som ett tecken på en liknande stämning i dag tolkas att publiken buade när Putin 20 november klev upp i ringen i Moskvas olympiastadion för att hylla ryssen som nyss besegrat en amerikan i en kampsportmatch. Det var en publik av det slag som borde ha gillat Putin, och det finns bortförklaringar. Men det hjälps inte. Ryssarna kanske tröttnar på att uppträda som makthavarnas marionetter.