”Good fences make good neighbours” är ett talesätt som, i något svengelsk översättning, ”goda stängsel gör goda grannar”, kan tillämpas även på förhållandet mellan stater. Är de överens om var gränsen går på jordytan blir umgänget allmänt mycket lättare.
6-7 mars ägde i Narva rum ett möte med utrikesministrarna från de nordiska länderna, Baltikum samt Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern.
Mötets dagordning överskuggades av händelserna i Ukraina, där Moskva gått över gränsen, både bildligt och bokstavligt.
Bara en kort tid dessförinnan hade Estlands utrikesminister Urmas Paet träffat sin ryske kollega Sergej Lavrov i Moskva. I artiga former skrev de på ett gränsavtal som det förhandlats om, från och till, i tjugo år.
Med mindre justeringar fastställs nu den gräns Stalin en gång gav den estniska sovjetrepubliken. Enligt Vladimir Putins doktrin att inga gränsavtal får innebära förlust av territorium behåller Ryssland Ivangorod, mitt emot Narva på andra sidan Narvafloden, och ett område söder om Peipussjön som vid freden 1920 tillfallit Estland.
En positiv gest var beskedet att Lavrov, under Putin lika beständig på sin post som en gång Sovjets njetsägare Andrej Gromyko, framöver blir den förste ryske utrikesministern som besöker Estland.
Lettland och Ryssland enades om gränsdragningen 2007, också då efter förhandlingar där man ena stunden trodde det var klart, för att så finna att det inte var det.
Ester och letter vill ha gränsavtalen. Det är bättre med klarhet. Moskva håller med. Men grannsämjan saknas. Arvet efter en ond historia, oenighet om behandlingen av stora rysktalande minoriteter och, inte minst, karaktären på regimen i Moskva, belastar förhållandet. Ett exempel: I de baltiska staterna kan val leda till maktskifte. Så är inte fallet i Ryssland av i dag.
Att lösa gränstvister kan vara svårare om parterna är väldigt olika i storlek. Sverige måste verkligen stå på sig när Östersjön delades upp i ekonomiska zoner medan Sovjet ännu fanns. Norge hade länge ett liknande problem i norr. Men det blev, 2010, till sist ett avtal om delning med Ryssland av Barents hav.
Kanske underlättade det att Norge som medlem av Nato, med sin nyvunna rikedom och höga internationella fredsprofil i Moskva kommit att ses som en motpart att ta på allvar.
Det är något liknande med Finland, som uppenbart imponerar på grannen i öster med sin förmåga att bemästra de svåraste inre och yttre utmaningar. Inklusive Stalins försök att ta över landet och sedan en långvarig strävan från Moskva att, som i Ukraina, styra landet inifrån.
Till Sverige, en gång Moskvaväldets främsta konkurrent i norra Europa, har Kreml och dess propagandister en mera kluven inställning. Beundran för vår samhällsfred, och materiella och kulturella välståndsutveckling, blandas med skepsis. Historiskt har svenskar i erövrartagen kallats högmodiga. Det är ju länge sedan det gick bra. I modern tid ser Moskva hur Sverige vid behov tydligt anpassat sig till starkare grannar – för att när tillfälle ges åter söka tävla över sin viktklass.