I augusti har 14 år gått sedan president Boris Jeltsin utsåg Vladimir Putin, då chef för ryska Säpo, till premiärminister.
Putin har blivit kvar på toppen. Växling vid makten, en grundsten för demokrati, är honom främmande. Men någon gång måste den ju komma.
Snarast, hoppas alla de som ser med besvikelse på det som hänt med den ryska demokratin under Putin.
Nu spekuleras om att Putin skjutit sig själv i foten genom att uppträda som om han vill rensa upp i korruptionen. För korruptionen har ju varit en grundsten i Putins politiska ordning.
Sotji-OS i februari-mars 2014 är ett test.
Spelen hålls just där Putin tycker om att åka skidor och är ett prestigeprojekt för hans regim. Men det har utvecklats till ett riskprojekt.
Ursprungligen beräknades kostnaden till motsvarande 12 miljarder dollar. Nu talas om en slutnota på 50 miljarder dollar.
Vart har pengarna tagit vägen?
Som president gav Dmitrij Medvedev (nu premiärminister) redan 2010 order om en utredning av misstänkt försnillning.
När Putin inspekterade arbetet i vintras fick han veta att hoppbacken ökat i pris från 40 till 265 miljoner dollar.
Att bekämpa korruption, gärna genom att jaga ut en eller annan syndabock i öknen, är populärt och vinner opinionspoäng bland det ”verkliga ryska folk” Putin känner sig stå så nära, enligt en intervju han gav i tv när han fyllde 60 år i oktober 2012.
I mars hade Putin vunnit presidentvalet med nästan 64 procent av rösterna. Oavsett fusk och orättvisa borde det ha lugnat regimen, skakad av massprotesterna efter valet till duman några månader tidigare.
Senare har Putins ”gilla”-siffra sjunkit ned mot 40 procent och enligt opinionsmätaren Levada Center har andelen som vill ha Putin kvar efter presidentvalet 2018 sjunkit till 34 procent.
De mellanvalssiffrorna skulle varje västledare vara nöjd med, men duger inte för det Kreml som är besatt av sitt kontrollbehov och inte tål uppkomsten av någon seriös utmanare.
Alexej Navalnyj har med sin opinionsbildning på nätet blivit allmänt känd och uppskattad som kritiker av korruptionen, och betraktad som presidentämne.
Nu försöker Kreml slå två flugor i en smäll. Navalnyj hotas med fängelse av det Kremlanpassliga rättsväsendet, samtidigt som Putin agerar som om han ville axla Navalnyjs mantel.
Ett exempel: I april stiftade duman en lag som förbjuder dumans ledamöter och anställda i staten och statliga företag att ha pengar i utlandet. Underförstått, detta är opatriotiskt och pengarna kan ju vara svarta.
Vanliga ryssar kan tycka det är bra att de som har det bättre kläms åt och skräms. Men det är politiskt riskabelt för Kreml som ju stöter sig med regimens stöttepelare i en svällande statsapparat med närstående entreprenörer. Där vill man behålla den rätt Putin hittills i praktiken gett dem, att få stjäla från staten.