Revolutionära kommunister och demokratin
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vidare hyllar man vår tids värsta kommunistiska diktatur Nordvietnam liksom de kommunistiska diktaturerna på Cuba och i Vietnam. RKU har även gjort uttalanden i tv och tidningar. Man gillar inte liberalernas demokratisyn. Uppenbart avser RKU med begreppet liberaler alla som bekänner sig till vår västerländska demokratisyn.
RKU har även en vision om det klasslösa samhället efter kapitalismens, det vill säga marknadsekonomins, avskaffande. Som bekant är de kinesiska kommunisterna i full färd med att avskaffa den förödande planekonomin till förmån för framgångsrika marknadsekonomiska lösningar även om det tycks gå i alltför snabb takt. I de realsocialistiska kommunistiska staterna avskaffade man den privata äganderätten men något klasslöst samhälle skapade man inte.
De kommunistiska makthavarna etablerade en mycket privilegierad klass av byråkrater och höga partifunknärer som fungerade som effektivt stöd åt den elit som ofta efter en intensiv maktkamp erövrat den politiska makten. I sin bok ?Den nya klassen? beskrev Milovan Djilas dessa förhållanden i mitten av 1950-talet. Djilas var under kriget nära vän och medkämpe till den jugoslaviske kommunistledaren Tito men råkade sedan i onåd och fängslades. Mönstret känns igen från andra diktaturer.
Tror våra revolutionära kommunister på möjligheten att forma ett realsocialistiskt politiskt system med planekonomi i Sverige och den övriga västvärlden? Hur skall denna revolutionerande omvälvning praktiskt genomföras? Är den revolutionära tanken endast en myt liknande den myt om generalstrejken som de tidiga syndikalisterna underhöll sig själva med utan att tro på dess möjligheter?
Lek med tanken att vi i Sverige efter att i så fall naturligtvis ha lämnat EU beslutar oss för att införa ett socialistiskt system. Bara antydan härom skulle medföra att både stora och små företag lämnade landet och att inga utländska företag etablerade sig här. Resultatet blev massarbetslöshet och naturligtvis inga pengar till offentlig sektor och välfärd eftersom dessa senare är beroende av ett lönsamt och väl fungerande näringsliv.
Våra revolutionsromantiker kan skatta sig lyckliga över att de lever väl omhändertagna i det enligt deras mening så förhatliga svenska liberala systemet och inte i svältens och förtryckets Nordkorea. Den delen av det nordkoreanska samhället har de inte fått se under sina ?brigadresor.?
Nästan alla inom den maoistiska 68-årsvänstern är i dag väletablerade i vårt marknadsekonomiska samhälle som de vid den tiden så djupt föraktade. Många återfinns på höga poster inom olika samhällsfunktioner och då inte minst inom näringslivet. Var återfinner vi flertalet inom Revolutionär kommunistisk ungdom om tio år?
DEBATT
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister i bland annat historia och statsvetenskap.
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister i bland annat historia och statsvetenskap.