DEBATT: Renodlade personval vitaliserar demokratin

I Sverige har vi begränsade personval till riksdagen, landstingen och kommunerna. Vid riksdagsval är valbarhetskravet minst åtta procent av ett partis valkretsröster och vid landstings- och kommunalval minst fem procent och dessutom ett minsta röstetal av 100 respektive 50 vid de båda sistnämnda valen.
Enligt nuvarande regler har endast ett fåtal politiker blivit personvalda. En personvald politiker kan på ett helt annat sätt än en icke-personvald hävda en inom sitt parti kontroversiell fråga utan att vid avvikelse från den officiella partilinjen straffas vid kommande nomineringar. Personvalen vitaliserar demokratin då även minoritetsuppfattningar både inom partierna och bland deras väljare sannolikt bättre tillgodoses. Den inre partisammanhållningen blir sannolikt sämre men detta uppvägs mer än väl av att större hänsyn måste tas till mot partilinjen oppositionella politiker De frågeställningar som dagens politiker har att ta ställning till blir alltmer komplicerade och detta har resulterat i en större intern splittring inom nästan alla partier och har även bidragit till de nya partibildningar som nu ser dagens ljus. Personvalen är inte populära inom de inre partikretsarna men genom att de skapar bättre möjligheter att vädja till olika väljargrupper kan de även bidra till att partierna kan behålla tveksamma väljare.

Om vi inför renodlade personval blir det i högre grad än nu det stora antalet icke partipolitiskt anslutna väljarna som avgör vilka personer som skall företräda dem i de folkvalda församlingarna. I de nu alltför begränsade personvalen har vi sett exempel på att personer nominerade långt ner på partilistorna slagit ut kandidater placerade på så kallad säker valbar plats. Om vi inför renodlade personval måste kandidaterna på ett helt annat sätt än nu marknadsföra sin egen person och detta kan i sin tur medföra att valdeltagandet stiger och därmed den demokratiska legitimiteten.

Till sist skall jag ge exempel på frågor som är kontroversiella inte bara mellan utan även mer eller mindre inom våra partier.
Skall vi ha obligatoriska pappamånader i föräldraförsäkringen och i så fall hur många eller skall fullständig valfrihet råda?
Betonas kunskapskraven tillräckligt i dagens skola och i vilken årskurs skall betyg införas?
Skall vi fortsätta att avveckla kärnkraften, bibehålla de nuvarande reaktorerna eller kanske bygga fler?
Kan vi avskaffa ett antal myndigheter och på så sätt minska den mycket kostsamma byråkratin?
Frågorna kan mångfaldigas men jag skall avsluta med en för våra folkvalda känslig fråga. Danskarna klarar sig med en folkrepresentation på 169 ledamöter.
Måste vi ha 349 där kostnaden för varje ledamot med traktamenten, resor, assistenter med mera sannolikt ligger någonstans mellan en och två miljoner kronor? Är det inte tillräckligt med den tidigare andra kammarens 230 ledamöter eller kanske färre? Även antalet politiker i de olika kommunala församlingarna bör kunna reduceras.

Debatt: Renodlade personval vitaliserar demokratin