DEBATT: Religionsfrihet i absurdum

När religionsfriheten hävdas i allt fler sammanhang och när den blir alltmer överordnad förnuft och vanligt hyfs blir jag riktigt orolig.Om vi i Sverige inte inser, riskerna med, att främlingsfientligheten ökar, genom att rättsväsendet dömer till en mans fördel, när han vägrar att ta en kvinnlig chef i handen.Man kan fråga sig. Vem är det egentligen i det här fallet som blir kränkt? Det är också en fråga som Diskrimineringsombudsmannen, svenskt rättsväsende och politiker i riksdagen, borde ställa sig.Religionsfrihet skall i Sverige råda, men religionsfriheten skall vara din privata rätt att utöva din religion. Det skall på intet sätt styra ett demokratiskt samhälle. Religionsfriheten skall inte heller sätta skäppar i hjulet för det jämställdhetsarbete vi i Sverige, genom riksdagsbeslut, bedriver. När kvinnor inte kan ta män i handen eller tvärtom, i en allt igenom oskyldig hälsning då har det verkligen gått för långt. Om jag kommer exempelvis till Frankrike och någon kommer och hälsar på mig genom att pussa mig på båda kinderna. Då gör jag det samma, jag tar seden dit jag kommer. Jag visar respekt för andras seder, så länge de inte är kränkande eller strider mot de mänskliga rättigheterna.Tänk att vi i Sverige, på det politiska planet, är så fega så vi inte ens vågar stå upp för det jämställdhetsarbete vi slagits så hårt för att genomföra. Genom att låta religionsfriheten styra och vara normgivande, så tillåter vi att kvinnor inom vissa religioner och kulturer blir behandlade som andra klassens medborgare. Vi kan inte tillåta att det i Sverige finns kulturer vid sidan av den svenska, som inte accepterar den svenska jämställdhetspolicyn. Det är inte värdigt ett land som Sverige, som gått i bräschen för arbetet med jämställdhet och mänskliga rättigheter att inte agera.Svensk menlöshet och oförmåga att sätta sunda och konstruktiva gränser, spelar bara de främlingsfientliga krafterna i handen. Denna oförmåga leder bara till ett samhälle, som ingen i slutändan vill ha. Unga kvinnor som försöker slå sig fria från ojämlikhet, förtryck och kränkningar får många gånger betala ett mycket högt pris.Jag är så trött på fenomenet, att vi som försvarar de mänskliga rättigheterna och som ivrar för att kvinnor och män skall leva sida vid sida i ett jämställt samhälle, blir kallade främlingsfientliga eller religionsfientliga. Detta så fort vi tar strid för ett mer humanistiskt och jämställt samhälle. Män och kvinnor, religiösa och icke religiösa måste lära sig att både kommunicera och kompromissa med varandra. Annars kan vi lägga ner alla försök att åstadkomma ett bättre samhälle för våra barn och barnbarn. Jag delar fullständigt Nalin Pekguls (ordförande för S-kvinnor) uppfattning att konsekvenserna av domslutet leder till misstro mot rättsväsendet och ökad främlingsfientlighet.Religionsfriheten får inte vara överordnad svensk lag eller jämställdhetsarbetet.

Debatt: Religionsfrihet i absurdum