Regeringen förstår inte egenföretagarens situation
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är glädjande att regeringen insett potentialen i våra minsta företag. I teorin kan en kvarts miljon nya jobb skapas på det här sättet.
Men samtidigt visar förslaget att regeringen inte förstår egenföretagarnas situation. Jag utgår från att förutsättningen är att den först anställde får avtalsenligt lön och arbetsvillkor som följer lagar och avtal.
De flesta ensamföretagare jobbar långt mer än vad lagar och avtal tillåter för anställda. Ändå kan de flesta inte ta ut i närheten av avtalsenlig lön. En kusin till mig drev ett måleriföretag med 15 anställda. Till sist tröttnade han på att hela personalen hade högre timlön, mer fritid och längre semester. I dag jobbar han ensam.
Man ska också ha klart för sig att den först anställde är det största risktagandet i ett företags historia. Det är enda gången som företagets kostnader i ett slag fördubblas. I det perspektivet är den rabatterade arbetsgivareavgiften i två år marginell. Kostnadsökningen blir ändå dramatisk. Även om den anställde får lägsta lön, låt säga 15 000 kronor per månad, ökar kostnaderna med 210 000 kronor om året. Visst, den anställde kommer förhoppningsvis att genom sitt jobb dra in mer, men det finns inga garantier.
Lägg därtill att ensamföretagaren genom anställningen tar på sig ett arbetsgivareansvar med 14 dagars sjuklöneperiod, medfinansiering vid längre sjukdom och rehabiliteringsansvar. Om företaget inte utvecklas som tänkt efter anställningen finns risken för ekonomisk ruin för en företagare som skrivit på personlig borgen och satt familjens hem som säkerhet.
Det finns en väg runt dessa problem, vilket jag och många andra ensamföretagare utnyttjar. Det är att uppmana intresserade att starta eget företag. Därmed slipper jag riskerna, men får den förstärkning som behövs. Själv jobbar jag i ett nätverk med ett 10-tal ensamföretagare som tillsammans kan ta på sig stora uppdrag.
Därför tror jag inte att regeringen lyckas attrahera egenföretagare att anställa.
Men däremot utesluter jag inte att statistiken kommer att visa på många nyanställningar. Det finns nämligen en grupp som egenföretagare vågar anställa om de får stöd, till exempel genom sänkt arbetsgivareavgift. Det är anhöriga som ställer upp och jobbar på samma villkor som egenföretagaren, med förståelse för företagandets villkor. Jag kan själv tänka mig att anställa min hustru, som går deltidsarbetslös efter en arbetsskada i kommunens hemtjänst. Men det är en farlig fälla. I samma ögonblick som den anhöriga börjar arbeta i familjeföretaget, stängs hon eller han av från socialförsäkringen. Resultatet kan bli att ännu fler hamnar utanför ett trygghetssystem som vi alla betalar för.
Regeringen måste tänka över satsningen på egenföretagare mycket noga. Annars kan resultatet bli som på 1980-talet, när arbetsförmedlingarna lurade mängder av människor att starta egna företag. De flesta gick i konkurs och utgör i dag 40 procent av landets överskuldsatta. Men det är väl för mycket begärt att regeringen ska tänka långsiktigt, när ett val ska vinnas nästa år och nya arbetstillfällen måste fram till varje pris.
DEBATT
Janne Näsström, Fårhult, är fri debattör.
Janne Näsström, Fårhult, är fri debattör.