DEBATT: Rätten att bo kvar hemma har blivit ett tvång

Grundläggande värdighet och ett tryggt boende är ingenting som äldre kan ta för givet i socialdemokraternas Sverige. Den socialdemokratiska regeringen har visserligen deklarerat att äldrepolitiken nu står i fokus. Men vi har sett det förut. Redan inför valet 1998 presenterades en handlingsplan med ambitiösa målsättningar som hittills inte har infriats. I valet 2002 lovade regeringen 10 000 nya platser inom särskilt boende, resultatet blev istället en minskning med 15 152 platser. Regeringens utspelspolitik i valrörelsetider förskräcker och bör inte tas på allvar, det visar all erfarenhet.
Sedan socialdemokraterna återkom till makten 1994 har nästan 30 000 platser försvunnit inom äldreomsorgen. Ny statistik från Boverket visar att nästan 40 procent av alla kommuner har brist på särskilda boenden eller kommer att få brist om inte en utbyggnad sker de närmaste två åren, Kalmar län utgör inget undantag.
Varje år drabbas tusentals äldre av beskedet att de inte får en plats på äldreboende trots beslut, eller förvägras ett särskilt boende oavsett stora vårdbehov. Bakom dessa siffror finns oroliga och utsatta människor. Där finns också frustrerade anhöriga som många gånger har en svår situation att hantera.
Den av många socialdemokratiska politiker omhuldade strategin bakom minskningen av platser i särskilt boende kallas kvarboendeprincipen. Tanken är att fler äldre ska bo kvar hemma eftersom det är billigare samtidigt som de flesta förmodas vilja bo hemma så länge som möjligt. Men det är långt ifrån säkert att den gamla, sjuka och ensamma människan vill bo kvar i det egna hemmet. Många tvingas till ensamhet, isolering och otrygghet. Mycket tyder också på att tunga vård- och omsorgsbehov inte kan tillgodoses lika bra i det egna hemmet som på det särskilda boendet.

För att få bukt med problemen vill kristdemokraterna införa en boendegaranti. Den innebär att alla personer över 85 år ska garanteras ett anpassat boende. Behovet av platser i särskilda boenden ser olika ut i olika kommuner. Det innebär att vissa kommuner kommer att kunna klara boendegarantin med en gång medan andra kommuner kan behöva längre tid på sig att uppfylla garantin. Men målsättningen måste vara att samtliga av landets kommuner närmar sig eller uppfyller de krav boendegarantin ställer under nästa mandatperiod.
Men ökade krav på kommunerna kräver bättre ekonomiska förutsättningar. Kristdemokraterna föreslår därför att ett statligt bidrag om en miljard kronor införs för att boendegarantin ska kunna omfatta landets samtliga kommuner. För Kalmar län skulle det vid en proportionerlig fördelning innebära mellan 25-30 nya miljoner att satsa på särskilda boenden. Resurstillskotten ska gå till att understödja finansiering av nybyggnad och ombyggnad av särskilda boenden.
Förr fick de äldre kämpa för sin rätt att få bo kvar hemma. Nu är problemet snarare det motsatta; många äldre tvingas bo kvar hemma mot sin vilja. Så kan vi inte ha det. Ett regeringsskifte måste till!

Debatt: Rätten att bo kvar hemma har blivit ett tvång