Rädsla för det okända
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Uran är en tungmetall och skall hanteras med respekt på samma sätt som man gör med alla tungmetaller, till exempel bly och koppar. Till sin art liknar uranmetallen vanligt stål och bränslet till ett kärnkraftverk kan hanteras med oskyddade händer. Strålningen från uran är av sådan art att den inte ens tar sig igenom ett vanligt papper. Ett exempel på användning av uran är i skyddskläder för röntgenpersonal. Ibland ersätter uran stål i konstruktioner där man vill ha hög styrka i kombination med hög vikt.
Att bryta och anrika uran innebär miljöpåverkan på samma sätt som med all gruvbrytning. Men den är lokal till skillnad från vindkraft. För att ersätta Oskarshamns kärnkraftverk med vindkraft skulle det inte räcka med 20 000 vindsnurror. Man måste ha något att ta till när det inte blåser också. En sådan enorm satsning på vindkraft skulle fullständigt ödelägga stora delar av Sveriges goda miljö.
Sverige har mycket rika tillgångar på uran. Anrikningen är arbetskrävande och kan göras miljövänlig. Det skulle kunna ge tusentals arbetstillfällen i Sverige och få många positiva effekter för världens miljö.
Som aktiv miljökämpe är det för mig naturligt att vi skall satsa på kärnkraft för miljöns skull. Opinionsundersökningar visar, att den åsikten delas även av många vänster- och miljöpartister.
Att vinna politiska poäng på okunskap och rädsla gagnar inte en miljövänlig strävan. Nu är det dags för kunskap och realism i energipolitiken.
DEBATT
Lars Cornell, Lofta, är fri debattör.