I Ryssland jagar Putin-regimen organisationer som stöds av utlandet. De får inte verka om de inte registrerar sig som ”utländska agenter” – en beteckning som låter förstå att de är något liknande spioner och landsförrädare.
Svartmålningen riktas mot aktivister på områden som miljö, mänskliga rättigheter och folkstyre värt namnet, det vill säga med verklig möjlighet till maktväxling.
Så som i Ryssland är det i Egypten.
Den tredje juli avsatte Egyptens militärledning folkvalde presidenten Morsi, företrädare för Muslimska brödraskapet. Han hade haft posten i bara ett år. Dessförinnan hade landet en militärregim. Den trädde till efter att president Mubarak tvingats avgå i februari 2011.
Bakom en civil fasad är militären nu tillbaka.
Det är snabba skiften.
Det kallas revolution.
Med revolutioner förhåller det sig ofta så att ”Ju mer det förändras, desto mer förblir det samma sak”, en cynisk kvickhet av franske journalisten Jean-Baptiste Alphonse Karr 1849, i en tid av revolutioner på rad.
Mubaraks regim såg genom alla år snett på stödet utifrån till landets demokrati- och människorättsaktivister. Dessa var ju ett hot mot den rådande ordningen.
Eftersom regimen var lierad med väst kunde man inte rakt av stoppa verksamheten. Det skulle ha gett dålig PR, och irriterat framför allt viktiga USA, som varje år sedan Egypten slöt fred med Israel skänkt en redig summa till Egyptens militär.
Efter att Mubarak störtats av en rörelse för större frihet blev det - värre!
I december 2011 slog polisen till mot ett antal utländska organisationer som arbetat för att stärka civilsamhället.
Mot att USA och Tyskland betalade borgen kunde deras medborgare lämna landet. Inte alla gjorde det. Men det var klokt, med tanke på vad som sedan hände. För rättsprocessen fortsatte sedan Egypten fått en formellt sett demokratisk ledning.
Den fjärde juni dömdes 43 egyptier och utlänningar till fängelsestraff. De hade jobbat för amerikanska International Center for Journalists och Freedom House, samt för stiftelser knutna till USA:s demokrater och republikaner och Tysklands kristdemokrater.
Muslimbröderna verkar, likt Mubarak och Putin, ha funnit det lönsamt att spela det västfientliga kortet.
I valrörelsen 2011 kritiserade Muslimska brödraskapet att Mubarak skrivit på internationella konventioner om kvinnors och barns rättigheter. Muslimbröderna och ett ännu mera extremt islamistparti fick sedan långt över hälften av rösterna.
Det finns av historiska skäl i Egypten en skepsis mot företeelser som upplevs importerade från, ja rentav påtvingade av väst. Kolonialism och imperialism har solkat värden som hyllas i väst. Detta utnyttjar de tongivande aktörerna för att säkra sina intressen.
Sådana aktörer är islamisterna, militären, polisen och den civila statsapparaten, inklusive rättsväsendet. Däremot knappast de liberala krafter som betydde så mycket för att fälla Mubarak. De får se på när de andra gör upp.