I december i fjol frigavs den tidigare oljemiljardären Michail Chodorkovskij, efter tio års fångenskap för att ha utmanat Vladimir Putin. Chodorkovskij sade att han framöver ville arbeta för politiska fångar i Ryssland.
Det lär behövas, om framtiden blir så nattsvart som Masha Gessen spår.
Gessen, rysk-amerikansk journalist, gav 2012 ut biografin ”Putin – mannen utan ansikte” – en svidande vidräkning med den ryske ledaren.
När hon då besökte Sverige var hon på betydligt bättre humör än nu, när hon återkommit för att presentera nya boken ”Ord kan krossa betong. Berättelsen om Pussy Riot”. (Brombergs)
2012 spådde Gessen att Putins fall var en tidsfråga. Allt skulle förändras, trodde hon, mot bakgrund av de omfattande protesterna efter valet till duman 5 december 2011.
Men Putin vann och kunde fortsätta förfölja oppositionen och likrikta massmedia.
Gessen: ”Förändringen blev en annan än den vi hade hoppats på.”
Gessen missade, det medger hon, om Putins hållbarhet. Hennes omdöme ifrågasattes också för en del av innehållet i boken om Putin.
Så man kan ju hoppas att omdömet sviker henne även när hon säger att Ryssland inte kan hjälpas eftersom folket bara anpassar sig till makthavarna. Det finns ju bevisligen de som inte gör det. Utan att försköna och heroisera skildrar Gessen några av dem som vägrar ge upp mot en förtryckarstat.
Inför presidentvalet 5 mars 2012 mobiliserades rysk-ortodoxa kyrkan för att säkra en seger för Putin. Pussy Riot protesterade med en ”punkbön” i Kristi frälsarkatedralen i centrala Moskva 21 februari 2012. De bad jungfru Maria rädda Ryssland från Putin.
Tre kvinnor ställdes inför rätta. Två sattes i fängelse. De frigavs strax innan straffet avtjänats, samtidigt med Chodorkovskij.
Nadja Tolonnikova sade att kampen skulle gå vidare. Det blev inget av den OS-bojkott hon manade till. Men hon och andra i Pussy Riot reste till Sotji. Där stoppades deras aktion av kosacker, med piskor.
Efter vad Tolonnikova upplevde som fånge vill hon hjälpa dem som är kvar. I Gessens bok återges ett brev från henne om livet i arbetslägret, med dålig kost, svårt att sköta den personliga hygienen och 18 timmars arbetsdag med sömnad av polisuniformer, bestraffning om man kräver att lagens regler ska följas.
Kändisskapet skyddade Tolonnikova, men hon var en fara för andra. Den som visade henne vänlighet kunde sändas till ”tryckkokaren”, avdelningen där fångar misshandlades varje dag av andra fångar, med fängelseledningens vetskap.
Det är som när sovjetmakten ville knäcka dissidenterna på 70- och 80-talet.
Efter Krim har Putins popularitet ökat till 70 procent, konstaterar Masha Gessen. Omvärldens kritik mot Putins agerande tjänar hans syfte att likt de flesta företrädarna skrämma ryssarna att sluta upp bakom sin ledare. På livstid. (SNB)