I måndags fick Företagarna i Västervik besök av företrädare för samtliga partier i fullmäktige. Och det var som jag misstänkte – politikerna betraktar oss småföretagare som soptunnor.
Storföretag och offentlig sektor vill bara anställa perfekta människor. Övriga ska någon annan skapa jobb åt. Någon annan, det är vi småföretagare.
Politikerna tycks omedvetna om hur snett gällande lagar och regler slår mot små företag. De lever själva i en skyddad värld där ingen har något personligt ansvar för någonting, där det finns ogenomträngliga vallar mellan den juridiska personen och ledningen. Hur det fungerar visar Vattenfallsaffären där många miljarder har försvunnit. Alla skyller på varandra och ingen behöver ta något personligt ansvar.
Om lagar och regler tillämpats på samma sätt på Vattenfalls tidigare VD Lars G Josefsson som på småföretagare, skulle följande ha hänt: Kronofogen hade sålt hans fastigheter, bilar och båtar på exekutiv auktion och mätt ut allt utöver livets nödtorft. Därefter hade han satts på utmätning ned till existensminimum till livets slut.
För så kallade fåmansföretag finns ingen skyddsvall mellan den juridiska personen och företagaren som privatperson, oavsett verksamhetsform. Det kan få otäcka konsekvenser. I praktiken är anställningar att jämställa med adoption av andra vuxna människor. Företagaren blir personligt ansvarig för deras sjuklöner, rehabiliteringar och privata skulder.
Några politiska partier föreslår att sjuklöneansvaret slopas för småföretagare. För mig personligen är det ett bra förslag. Idag har jag ingen fungerande sjukförsäkring, trots att jag betalar full arbetsgivaravgift. Staten gör mångmiljardvinster. Men förslaget löser inte problemet med att samhället vältrar över ett långt större ansvar än bara sjuklönen.
Problemen måste lösas innan politikerna kan förvänta sig att vi småföretagare ska börja anställa lågutbildade, fattiga, sjuka, överviktiga, lågpresterande, för gamla, för unga och andra svaga grupper som de själva och storföretagen inte vill veta av.