Rysslands president Vladimir Putin tar en paus från att jaga människorättsaktivister och öva flyganfall mot Sverige. Andra angelägna uppgifter väntar. Först den ortodoxa kyrkans största högtid, påskdagen 5 maj. Och 9 maj firas Segerdagen, till minne av segern över Hitlertyskland i andra världskriget.
Medan firandet av Lenins statskupp 1917, oktoberrevolutionen, nu är historia och första maj inte är vad det var har Segerdagen utvecklats till den stora ryska nationaldagen.
Det handlar om att markera hur Ryssland alltid bemästrar hot utifrån.
Därvidlag är kyrkan numera en värderad bundsförvant.
Kyrkan har efter förföljelsen under den sovjetiska tiden gjort en storstilad återkomst. På 20 år har 20 000 kyrkor restaurerats eller nybyggts. Kyrkan som institution åtnjuter högt anseende. Den ortodoxa tron betraktas ju även av flertalet ljumma som en del av den ryska nationens väsen.
Kyrkan har vänner på högsta ort. Premiärminister Dmitrij Medvedev (president åren 2008-2012) lät döpa sig vid 23 års ålder, på den sovjetiska tiden, och har sagt att tron förändrat hans liv.
Putins mor lät döpa sin son, född 1952, i hemlighet. Sedan lär tron inte ha betytt så mycket för den yngling som nådde sitt mål – i 16 år var han agent för säkerhetstjänsten KGB.
Strax innan Putin 1999 utsågs till premiärminister och sedan president ska han ha uppsökt fader Tichon, en gång filmvetarstudent och sedan 1995 ledare för Sretenskijklostret i Moskva. Tichon har blivit känd som ”Putins munk”, en andlig gudfar. Tichon har sagt att Putin inte bara är en namnkristen, utan biktar sig, tar nattvarden och förstår sitt ansvar inför Gud i den uppgift han anförtrotts.
Om sin religiösa tro talar Putin själv bara allmänt, om hur viktigt det är för alla människor med ett moraliskt och andligt fundament. Ryssland är enligt grundlagen en sekulär stat, och Putin måste betänka att den även rymmer 20 miljoner muslimer. Ortodoxt kristna, muslimer, judar och buddister kallas Rysslands traditionella religioner. Övriga, katoliker, protestanter med flera, uppfattas inte som riktigt nationellt korrekta.
2009 fick kyrkan sin sextonde patriark, Kirill, från en prästfamilj som led svårt på den sovjetiska tiden. Han ses som politiskt medveten och utåtriktad, men har fått negativ uppmärksamhet, bland annat för sin föga asketiska livsstil. Men det tycks inte ha minskat hans värde för Putin. I fjol kallade Kirill Putin-eran ett Guds under, vilket uppfattades som en tydlig anvisning till de fromma om vem de borde rösta på i presidentvalet.
När Putin i februari hyllade Kirill på fjärde årsdagen av dennes upphöjelse till patriark sade han: ”I hjärtat av alla Rysslands segrar och prestationer ligger patriotismen, tron och andens styrka.”
Putin tycker att kyrkan och övriga traditionella religioner borde få större inflytande över familjerna, utbildningsväsendet och krigsmakten.
Gud med oss – kanske även vid övningar i Östersjön?