Partiledarna och alkoholpolitiken
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den som är intresserad av aktuell alkoholpolitik erhöll en snabbkurs. Jag ska försöka återge några av partiledarnas reaktioner.
Allmänt sett företräder kristdemokraterna, vänstern och miljöpartiet en ganska likartad hållning. De slår vakt om den restriktiva alkoholpolitiken och kan tänka sig att höja upprorsfanan mot EU vars hittillsvarande hantering knappast främjar folkhälsan och ett försiktigt drickande.
De tre partiernas kritik mot höga införselkvoter är stark. Man kan mycket väl tänka sig att ensidigt återgå till de låga kvoter som gällde vid Sveriges EU-inträde och därmed ta en juridisk strid.
Vilken roll kommer alkoholpolitiken att spela under förhandlingarna efter den 17 september? På den punkten uttalade sig Peter Eriksson, Lars Ohly och Göran Hägglund mycket försiktigt. De ville inte formulera några ultimatum i förhållande till tänkbara samarbetspartners. Naturligtvis är det en klok ståndpunkt eftersom regeringsmedverkan och politisk samverkan gäller betydligt mer än alkoholfrågan. Ändå är beskeden nyttiga och kan tänkas påverka den framtida alkoholpolitiken.
Folkpartiet liberalerna och centerpartiet har gjort stora förändringar i sina alkoholpolitiska attityder. Båda partierna företrädde tidigare en mycket restriktiv hållning. Sannolikt spelade folkrörelseförankringen betydande roll därvidlag.
Numera accepterar Lars Leijonborgs parti stora eftergifter inför omvärldens tryck och detsamma gäller centern. Beträffande sistnämnda parti bör det observeras att riksdagsledamoten Kenneth Johansson (centerns socialpolitiske talesman) och Borgholms kommunalråd Lisbeth Lennartsson står kvar på de mycket restriktiva positioner som Karin Söder en gång intog.
Under presskonferensen med Maud Olofsson påpekades att den borgerliga alliansens alkoholpolitiska åsikter spretar i flera riktningar. I motsats till kristdemokraterna står moderaterna för en mycket liberal, rentav slapp, alkoholpolitik. Maud Olofsson svarade att hon står mitt emellan dessa ståndpunkter - man måste ta hänsyn till nya förhållanden i en globaliserad värld.
Lars Leijonborg svarade på Thor-Björn Bastås frågor om sin inställning till alkoholproblemen. Folkpartiledaren uttalade i och för sig stor oro men ville ändå sänka alkoholskatterna och accepterade tydligen utan hörbara protester de stora alkoholvolymerna vid införsel till Sverige från annat EU-land.
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt ansåg att det existerar stora alkoholproblem men hade inte särskilt mycket att komma med då jag i en snabbintervju ställde några frågor till honom. Han nöjde sig med att plädera för alkoholinformation och att rättsväsendet måste agera hårdare mot alkoholrelaterad brottslighet.
Statsminister Göran Persson svarade under presskonferensen på frågan om vilken roll Sverige kan spela för EU:s framtida alkoholpolitik. Något överraskande berättade statsministern att han vill ha höga alkoholskatter och begränsa införseln till den nivå som rådde vid Sveriges EU-inträde. Några löften om konkreta åtgärder gav han dock inte.
Göran Persson lovade att Sverige skall driva på EUs alkoholpolitik i restriktivare riktning. Hittills hade han mött föga gehör. Statsministern uttalade att alkoholhanteringen hörde till det som gjorde honom mest betänksam inför EU. Det finns saker som länderna bör få bestämma på egen hand.
Oavsett vad som händer i Sverige efter den 17 september finns det på europeisk nivå ljuspunkter. Dit hör den nya EU-rapporten "Alcohol in Europe - a public health perspective". Dess huvudförfattare är Peter Anderson som under många år arbetat inom WHO.
Rapporten rekommenderar en rad restriktiva och kraftfulla åtgärder för att motverka alkoholkonsumtionen och främja folkhälsan. Således förespråkas höga alkoholskatter, begränsad tillgänglighet, låga införselkvoter, reklamförbud och åldersgränser.
Vad som händer inom EU till följd av rapporten är oklart men nog borde den driva på utvecklingen i rätt riktning.
DEBATT