Nu är det dags igen. Vi är bara "på en chocks avstånd från en fullskalig kris", säger Världsbankens chef, amerikanen Robert Zoellick. Han syftar på ökade livsmedelspriser, sedan i fjol, och på sikt, med kanske en fördubbling till 2030.
År 2008 ledde stigande livsmedelspriser till hungerkravaller i flera länder i Afrika. I år är en orsak till oron i Nordafrika och Mellanöstern priset på livsmedel. Priset på vete, majs socker och matfett har sedan juli 2010 ökat mellan 50 och 80 procent.
Här finns ett hot mot politiken i ett land som Egypten, världens största veteimportör. Demokrati byggs inte gärna på tom mage.
Det har på sistone blivit något lugnare på marknaden, där förväntningar om brist skapar en prisspiral. Men oavsett mera kortsiktiga faktorer - bra eller dåliga skördar, spekulation och politisk oro - är trenden oroande.
Bruno Le Maire, Frankrikes jordbruksminister, skriver i tidskriften Foreign Policy att vi kan vänta en ny livsmedelskris om vi inte agerar mycket snabbt, därför att antalet länder beroende av livsmedelsimport stadigt ökat sedan 1990.
Frankrike, ett stort jordbruksland och i år ordförande för G-20, gruppen av världens ekonomiskt viktigaste länder, brukar gilla att reglera fram lösningar. Andra föredrar att lita till marknaden och välkomnar därför att Ryssland hävt det exportförbud som infördes efter torkkatastrofen i fjol.
Nu har det franska jordbruket drabbats av den värsta torkan på 50 år. Det finns alltså all anledning för den franska regeringen att inför presidentvalet 2012 göra politik av maten.
Världen har på senare år upplevt hungerkatastrofer. Oftast är det Afrika söder om Sahara som varit utsatt, men då på grund av tydliga lokala orsaker, folkökning, miljöförstöring, krig och vanstyre.
Men annars har världen levt i tecknet av den gröna revolutionen, förknippad med den amerikanske agronomen Norman Borlaug som tog fram nytt högavkastande utsäde och belönades med Nobels fredspris 1970.
I Indien kunde veteproduktionen fördubblas nästan över en natt.
Världen producerar i dag tillräckligt med mat för att föda sina sju miljarder invånare (vilket tyvärr inte hindrar att en miljard är undernärda). Mänskligheten har fått ett lyft tack vare vetenskapens framsteg och att många länder övergett sin tidigare fattigdomsskapande politik.
På 1980- och 90-talen, heter det i en rapport från Internationella valutafonden, vande sig världen vid relativt låga priser på mat. Men nu är trenden en annan, när folkökningen fortsätter, konsumenter får råd att efterfråga mer förädlade livsmedel och jordbruket inte hänger med. Produktivitetsökningen per hektar mark sjunker.
Det skulle behövas en ny grön revolution.