Valår, ja till och med supervalår har det kallas. Ett mycket hett ämne är som vanligt miljöfrågor, och speciellt Östersjöns tillstånd diskuteras av de flesta partierna. Alla har sina egna idéer om vad som måste göras för att rädda vårt kära innanhav från total kollapps. Årligen kommer larmrapporter om att de redan döda bottnarna fortsätter att öka i omfattning, höga halter av rester från olika mediciner har uppmätts, både vid kusterna och ute i öppna havet. Östersjön är även världens mest radioaktiva hav, största orsaken till detta beror på katastrofen i Tjernobyl 1986. Trots att det snart gått 30 år sedan olyckan avtar inte radioaktiviteten i bottensedimenten. Radioaktiviteten i Östersjön kan även bero på misstänkta ryska dumpningar av radioaktivt avfall och andra kemiska stridsmedel i slutet av 90-talet. Efter andra världskriget dumpades också hundratusentals ton både kemiska och konventionella stridsmedel i havet. Man kan tycka att de här föroreningarna vore nog för att ta död på Östersjön flera gånger om, men tyvärr finns det ytterligare faktorer som bidrar till nedbrytningen av det marina livet i Östersjön. År efter år, dag efter dag, timma efter timma rinner det 15 400 kubikmeter mer eller mindre förorenat vatten ut i Östersjön varje sekund! Det är vatten som förorenats av industrier samt av de 85 miljoner människor som bor inom avrinningsområdet.
Så var det ju det här med supervalår, politikerna talar bredvilligt om vad de vill göra för att förbättra Östersjöns miljö men vi hör dem sällan tala om de verkligt stora orsakerna till att havet faktiskt håller på att dö. Enstaka punktinsatser i enskilda länder kommer inte att räcka till för att rädda havet. Sverker Thorén (FP) efterlyser ”en affärsplan för Östersjön”, ja det kanske skulle behövas en sådan plan, men det räcker inte om den bara finns i Sverige. Åsa Romson (MP) vill göra Svenska bönder till ekologiska odlare, inte ens den åtgärden skulle ensam kunna rädda Östersjön. De enda åtgärderna som skulle kunna ändra på miljöförstöringen i Östersjön kan bara utföras tillsammans med alla som i dag bidrar till utsläppen som sakta men säkert dödar vårt kära innanhav. Men det är en betydligt större och svårare fråga än vad ett supervalår med mer eller mindre trovärdiga vallöften i Sverige kan åstadkomma.