Av USA:s president Bill Clinton hyllades 1998 Etiopiens premiärminister Meles Zenawi som en av "Afrikas nya generation av ledare."
Det var tänkt som beröm.
Nu är Zenawi borta - långt efter att alla de förhoppningar som knöts till honom och hans generationskamrater skingrats.
Zenawi i Etiopien, Zenawis tidigare vapenbroder Afewerki i Eritrea, Museweni i Uganda och Kagame i Rwanda trädde fram när Afrika spåddes gå mot bättre tider, befriat från rollen som bonde i kalla krigets schackspel, när Sydafrika 1994 upphört vara rasismens bastion och fasorna i Rwanda samma år blivit en läxa i faran att spela på etniska motsättningar.
Zenawi blev 57 år. De övriga herrarna är mellan 54 och 68.
Samtliga kom till makten i väpnad kamp mot vedervärdiga motståndare.
Samtliga bekände sig då till demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Samtliga har, när deras vackra ord satts på prov, visat att de inte tål opposition.
En anledning är den mänskliga, att de vant sig vid att bestämma.
En annan anledning är befogad oro för att utan dem skulle gammalt elände återkomma.
Grannlandet Kenyas premiärminister Raila Odinga har till Financial Times sagt att "vi är mycket oroliga för utvecklingen i Etiopien, i vetskap om hur bräcklig politiken är där och att faktum att det finns någon självklar efterträdare."
Etiopien styrs av en koalition av företrädare för olika etniska grupper. Säkerhetsapparaten domineras av Zenawis grupp, tigray, bara 6 procent av hela befolkningen. Företrädare för amhara, det historiska herrefolket, kan tänkas vilja ändra härpå.
Samtidigt kan utländska aktörer, främst Eritrea och Somalia men även Sudan, vilja främja sina egna intressen genom att utnyttja Etiopiens inre motsättningar.
Så frispråkig som Kenyas premiärminister är inga officiella företrädare när eftermälen levereras om Zenawi. Det där med mänskliga rättigheter hanteras i bisatser. Det handlar om mer än att visa respekt för en avliden person.
För det första anses Zenawi ha spelat en konstruktiv roll för att förebygga och lösa andras konflikter.
För det andra är Etiopien en stormakt i Afrika.
Alla vill hålla sig väl med Etiopien, med sina 85 miljoner invånare Afrikas näst Nigeria folkrikaste land och med en på sistone god ekonomisk utveckling.
Med sin belägenhet har Etiopien avgörande betydelse för utvecklingen i nordöstra delen av kontinenten, från Kenya via Somalia till Eritrea och Sudan.
Dessutom har Zenawi lyckats framträda som Afrikas talesman, utan att stöta sig med andra aspiranter på den rollen, från Sydafrika via Nigeria till Egypten.
Addis Abeba är ju på sätt och vis Afrikas huvudstad. Där har Afrikanska unionen, med inspiration av EU, sitt säte. Det började 1963 när kejsar Haile Selassie, ledare i ett gammalt land som stått emot kolonialismen, hedrades med värdskapet för Organisationen för afrikansk enhet. 2002 blev det en nystart, symboliserat av namnbytet. Libyens Muammar Gaddafi var en ledande drivkraft, och finansiär. I dag finansieras AU:s verksamhet till 75 procent av Nigeria, Sydafrika, Egypten, Algeriet och Libyen. Rikare länder betalar för Afrikas "Bryssel".
Men sin insats i Afrikas maktspel betalar etiopierna för själva, med benäget bistånd från makter utanför världsdelen.