Krister Örnfjäder är allt för blygsam, för visst har han tjänstgjort som ålderman i riksdagen. I övrigt verkar Krister vilja klappa mig lite på huvudet, men han vet att han är ute på tunn is. Han försöker rättfärdiga sitt eget partis vilja att följa Sverigedemokraternas initiativ om att luckra upp den stabila budgetram vi haft i snart 20 år. De vill tillsammans införa en ny praxis, detta ansvar försöker Krister smita från. Han vet att det blir en tung börda att bära i historien, men det hjälper inte att i desperation försöka flytta fokus från frågan. Vi vet också att Socialdemokraterna är emot en mer omfattande reglering av budgetramverket, man tycker att praxis ska vara vägledande. Det gör det ännu mer obegripligt varför man väljer att gå Sverigedemokraternas ärenden. Med en ny praxis riskerar vi att dörren öppnas för mer av populistisk politik, med risk för skenande statsskuld som följd, vi har sett det i vår omgivning.
Det har inte så mycket med nästa års budget att göra, även om Krister försöker göra sken av detta. Ett underskott i statens finanser under enstaka år är inget ovanligt. Vi förutsätter balans i statens finanser över en konjunkturcykel, så är det utformat just för att vi ska kunna satsa i lågkonjunktur och spara i högkonjunktur. Att göra satsningar för att skjuta in ny energi i ekonomin under lågkonjunktur är helt i linje med sossarnas ekonomiska husgud J.M Keynes teorier. Något sossarna alltid använt sig av, det är inget nytt. Dessvärre är det heller inget nytt att sossarna försöker föra medborgarna bakom ljuset, säga en sak men mena en annan. Vi börjar också vänja oss vid att sossarna är emot allt ända tills det är genomfört, då är man för. En ny trend är kanske att sossarna med buller och bång försöker lansera förslag som redan är genomförda. Men trots alla dessa knep blir man ändå förvånad över att Krister så hårt kritiserar keynesiansk politik, försöker få det att låta som att han värnar statens finanser, samtidigt som sossarna i huvudsak själva använder samma budgetutrymme och dessutom i grunden tycker det är rätt.
Hade det varit så att man använt detta för att stärka välfärden, då hade det trots dimridåerna ändå funnits en viss logik, med tanke på den hårda retoriken. Men verkligheten visar istället att Krister tillsammans med sitt parti vill bygga ut bidragssystemen. Det är minst sagt modigt av dig Krister, att ha en så hög svansföring mot mig, när du samtidigt försöker komma undan med att du vill låna pengar för att bygga ut bidragssystemen. Jag tror att alla förstår att det försvagar jobblinjen, tvärtemot vad ni säger, och följaktligen försvagas skattekraften vilket minskar välfärdsbasen. Jag behöver i motsats till Krister Örnfjäder inte hymla om vilken politik jag står för, då det finns gott om ekonomisk teori som stödjer den. Men det är som sagt inte detta frågan handlar om. I stället handlar det om att du för alltid kommer att få leva med ditt bidrag till att urholka det svenska budgetramverkets funktion, det måste du ta ansvar för Krister Örnfjäder.