Organiserad brottslighet nya tidens hot
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Neapel-regionens omkring fem miljoner invånare torde hålla med. I början av december genomförde tusen karabinjärer understödda av helikoptrar räder mot förstäder och byar kring Neapel för att få stopp på det blodiga krig mellan rivaliserande maffiagrupper som sedan juni krävt hundratalet liv, också bland helt ovidkommande. Men våldet fortsatte över jul- och nyårshelgerna.
Italien har sorglig erfarenhet av både terrorism och organiserad brottslighet. Fascistregimen från 1920-talet till och med andra världskriget kan kallas dessa företeelser vid makten. På 1960-talet följde både röd och svart terror. Mord på statens företrädare har förekommit senare.
Och Italien har varit platsen för planering av terrordåd av al-Qaida-typ.
Det är bara att uttrycka beundran för hur italienarna och deras demokrati stått pall inför alla dessa påfrestningar. Italienarna har inga höga tankar om sin statsmakt ? detta sägs vara orsaken till att de länge varit bland de mest EU-vänliga medlemsländerna ? men sunt förnuft och humanitet har segrat.
Tyvärr verkar det inte räcka för att få bukt med den organiserade brottslighet som har djupa historiska rötter och i fallet Neapel får ny näring av narkomanernas behov. Neapel är centrum i Medelhavsområdet för en bransch som omsätter motsvarande långt över 100 miljarder kronor om året.
Det sägs att våld och brottslighet i Neapel beror på hög arbetslöshet. Kanske är orsakssambandet det omvända. Ingen syssla är lika lönsam som narkotikabranschen. Och när kampen om makten över den leder till våld mister Neapel attraktionskraft på laglydiga företagare.
Södra Italien har en historia skild från den norra delens. Här var det inte mycket till renässans på 1400-talet eller upplysning på 1700-talet. I flera hundra år plundrades kusterna av pirater från Nordafrika på slavjakt. Till skydd mot dessa och onda herrar växte fram hemliga nätverk som i enda nyttan med staten såg att man kunde klå den på pengar.
På 1990-talet fanns förhoppningar om att Neapel, tack vare hederliga politiker och ekonomisk utveckling, skulle kunna frigöra sig från maffian, som här kallas camorra. Men Amato Lamberti, en forskare som verkar vid Neapel-universitetet och i 30 år studerat camorran, säger att det inte fungerar så. Camorran är alltför djupt rotad i samhället.
Bilden av italiensk maffia är att man föredrar att utöva sin verksamhet utan öppet våld, för att inte väcka myndigheternas intresse. Palermo, högkvarter för Siciliens maffia, är lugnt, därför att maffian här är mera disciplinerad.
Optimisterna säger att våldet i Neapel är ett tecken på att camorran förgör sig själv. Men det är inte säkert. Camorran är splittrad i 20-talet familjer och klaner och här har det alltid varit oroligare, utan att camorran för den skull försvagats. För det krävs nog både en uthållig insats av staten och effektiva åtgärder mot narkomanin. (SNB)
Utrikeskrönikan