Ola Mårtensson: Omvärlden närmar sig

För oss Tjustbor som tycker om att resa, för andra som vill besöka oss och vår bygd och för alla som skulle kunna tänka sig att arbetspendla till Linköping är kommunikationerna ett problem. Nu anas ljus i tunneln.

Västervik2010-05-06 00:00
Ola Mårtensson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Infrastrukturen i Norrlands inland är betydligt bättre än den i Västerviks kommun. Åtminstone anser de lokala företagarna det enligt en ny företagarbarometer från Svenskt Näringsliv. Av 290 kommuner rankas Västervik på 288:e plats beträffande infrastruktur. Endast Vadstena och Malung-Sälen hamnar längre ner på listan. Det är mycket talande och föga förvånande. Inte minst med tanke på vår Tjustbana och många av våra vägar i och runt kommunen.Första gången jag själv upplevde detta var redan vid mitt allra första besök i Västervik. Då bodde jag i Malmö. Resan med kollektivtrafik - inklusive två byten - tog mellan 5 och 6 timmar. Dessutom gällde det att mötet inte skulle dra ut på tiden, för då hade det blivit tufft att lyckas med att ta sig tillbaka till Skåne samma dag. Två dagar före min resa till Västervik var jag på weekendresa i Berlin med goda vänner. Flygresan Malmö-Berlin tog 45 minuter.Att satsningar på infrastrukturen i vår bygd är nödvändiga är alla politiker överens om. Och ofta poängterar kommunalrådet Harald Hjalmarsson mycket riktigt vikten av att kunna skapa en arbetsmarknadsregion med Linköping och Östergötland. För att människor ska kunna jobbpendla Västervik - Linköping och vice vera, krävs att restiden blir klart kortare än vad den är i dag. Helst runt timmen. Kampen om Tjustbanan har visat sig vara en kamp mellan å ena sidan Västerviks kommun, kommunerna kring banan och regionala aktörer och å andra sidan regering (av olika kulörer) och statliga myndigheter. Men somliga sossepolitiker försöker göra det till ett partipolitiskt spörsmål. De slår sig gärna för bröstet och skrockar över Ulrica Messings 250 miljoner som den senaste S-regeringen anslog. Men vad hände innan det? Banans förfall inleddes garanterat inte under den tredje söndagsnatten i september 2006. Socialdemokraterna Tomas Kronståhl och Ulf Nilsson dundrar rejält i sina kommentarer, de talar om besvikelse och fiasko. "Jag trodde att regeringen skulle ge sitt svar på socialdemokraternas förslag om att satsa nio miljarder kronor på upprustning av lågtrafikerade banor", skriver Kronståhl i ett pressmeddelande. Han verkar helt ha missat något väsentligt. Nämligen att regeringen satsar över 30 miljarder på just de lågtrafikerade banorna under åren 2010-2021. I den potten har Tjustbanan pengar att hämta. Hur mycket och vad som behövs kommer att vara klart om ungefär ett år när saken är utredd. Men redan nu kan det konstateras att 200 miljoner finns för investeringar som ska gå till upprustning av sträckan Linköping - Åtvidaberg."Det var otroligt nära att Tjustbanan hade lagts ner. Utan det engagemang som visats från regionalt och kommunalt håll hade banan inte överlevt", sade infrastrukturminister Åsa Torstensson. Att vi har politiker, näringslivsfolk och andra som tror på vår bygd, som visar det och visar vad vår del av landet kan erbjuda, spelar roll. Engagemang lönar sig.