I den svenska debatten blir tonläget allt gällare, medan fokus successivt flyttats från väsentligheter ut till perifera trivialiteter. Kan det vara trycket från alla tunga omvärldsnyheter som fått luften att gå ur den svenska samhällsdebatten?
Det har onekligen varit en nyhetsdiger vår. Jasminrevolutionen och den arabiska våren har skakat om inte bara de direkt berörda länderna utan också hela vår omvärldsuppfattning. Det talas om en förändring av samma dimensioner som när Berlinmuren raserades och det kommunistiska östblocket gav vika för demokrati och marknadsekonomi. I Syrien och Libyen mördar diktatorerna alltjämt sin befolkning, i Libyen dock med visst motstånd från de samlade västmakterna.
Jordbävningen och tsunamin som drabbade Japan den 11 mars med påföljande kärnkraftshaveri var en katastrof av bibliska dimensioner.
I Grekland och Spanien pågår massdemonstrationer mot de nedskärningsprogram länderna tvingas underkasta sig för att få lån till sina enorma budgetunderskott. Fackförbunden marscherar sida vid sida med maskerade stenkastarhuliganer i en strävan att uppskjuta det oundvikliga. På Island har man i stället valt att stoppa huvudet i sanden.
Här hemma har i stället monarkin hamnat i skottgluggen. Förtroendet för kungahuset dalar, sedan "skandalboken" Den ofrivillige monarken nu kompletterats med uppgifter om att kungens kompisar försökt köpa loss komprometterande bilder från gangsters. Bilder med flera årtionden på nacken. Förtroendet för kungahuset dalar, men andelen som vill införa republik är fortsatt låg. Något systemskifte efterlyser svenska folket inte, bara en monark som håller sig i skinnet. Ändå rasar debatten med vild frenesi.
Också kring den allsvenska fotbollen stormar det. Av löpsedlar och tidningsartiklar får man lätt intrycket att det pågår ett regelrätt krig på de svenska fotbollsarenorna. I själva verket har det inte varit lugnare kring fotbollen på trettio år. Publiken har aldrig varit tryggare. Dagens incidenter är en mild västanfläkt av gårdagens, ändå blåses de upp till orimliga proportioner.
En överförfriskad artonåring knallar in på planen och knuffar till Helsingborgs målvakt, vilket får Sveriges samlade tyckarelit att köa stå i kö för att få tillfälle att kräva "krafttag mot klubbarna."
Vanligtvis nyktra och balanserade människor med respekt för rättsstatens principer om individuellt ansvar vill plötsligt som förbytta och vill straffa idrottsföreningar med tiotusentals medlemmar för brott som en enskild individ har begått.
Blodbadet i Syrien och Libyen genererar inga protestmarscher eller mediestormar.
Den ekonomiska ansvarslösheten i Grekland, Spanien, Irland och Island, som hotar att störta Europa och världen i ekonomiskt fördärv, skapar inga ramaskrin.
I stället är det gamla nyheter, som kungens tjugo år gamla porrklubbsbesök, som genererar spaltmeter efter spaltmeter. Alternativt ickenyheter som "huliganen" i Malmö. Men, det är klart, stormar i vattenglas är ju lättare att hantera.