Och kapitalismen banade väg

Samhällets fundament. Ju större frihet för Sveriges marknadskrafter, desto bättre för demokratin och välfärden.Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

Samhällets fundament. Ju större frihet för Sveriges marknadskrafter, desto bättre för demokratin och välfärden.Foto: Anders Wiklund/SCANPIX

Foto:

Västervik2006-04-19 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kommunaliseringen av kafeterian på Västerviks gymnasium har visat sig vara ett politiskt och ideologiskt mer eldfängt ämne än någon kanske hade anat. Och vänsterpartiets Niklas Schön ger inte upp i första taget, som framgår av debattinlägget här intill. Det blir för den skull inte mindre uppenbart att han är ett offer för vanföreställningen att demokratin blir starkare av att den demokratiska maktutövningen omfattar också det ekonomiska livet, i stort som smått.
Motsatsen är fallet i själva verket. Men låt oss ändå ta en sväng till, i förhoppningen om att möjligen klarlägga ett och annat.
Det tycks som om Niklas Schön inte riktigt vill begripa vare sig demokratins eller marknadens väsen och funktion, eller också väljer han att blunda för verkligheten.

Västerviks gymnasium blir inte ett större demokratiskt föredöme, därför att skolan driver en elevstyrd kaférörelse. Västervik blir inte en vitalare kommunal demokrati, därför att Lysingsbadet drivs i kommunens regi, bolag eller inte bolag. Sverige blir inte en demokrati av högre rang, därför att riksdagen eller LO tar makten över företagsamheten; tvärtom skulle det riskera att undergräva demokratin. Svensken skulle på köpet bli både ofri och fattig.
Demokrati är inte lite vad som helst. Att klistra demokratietikett på än den ena, än det andra, är att trivialisera demokratin. Då är man rejält på villovägar.
Det kan möjligen tyckas överflödigt att påminna om det, men demokratin är i grunden en politisk styrelseform, en metod att utöva makt över gemensamma samhällsangelägenheter. Men för att demokratin skall fungera och i längden överleva, räcker det inte med rösträtt och majoritetsbeslut. Och nej, Niklas Schön, VT anser inte att demokratin skall göra halt vid tekniken.
För att demokratin inte skall självdö, förutsätter den en rad medborgerliga fri-och rättigheter, som yttrande- och tryckfrihet, föreningsfrihet (positiv och negativ), mötesfrihet etcetera. Men till dessa demokratins fundament hör oupplösligen också medborgarens rätt att äga och följaktligen likaså en fri ekonomi och marknad inom rättsstatens ramar och regelverk.
För debattörer av Niklas Schöns kaliber verkar detta olyckligtvis vara en blind fläck i synfältet.
Offra gärna några lediga stunder på den danske socialdemokraten Alf Ross standardverk "Varför demokrati?", första utgåva 1946. Hans iakttagelse att kapitalismen historiskt har banat väg för demokratin har inte blivit mindre träffsäker sedan den gjordes. Inte heller konstaterandet att slagordet om "ekonomisk demokrati" är en förskönande omskrivning för socialism.

Spåren av "ekonomisk demokrati" i sina konsekventa former, när och fjärran, är lika förfärande som avskräckande. Resultatet har blivit politiskt förtryck och materiell nöd. Under större delen av 1900-talet hade vi det på vår egen bakgård.
Det är den sorts osmälta idégods som Niklas Schön ger uttryck för, som utgör grogrund för politiskt fantiserande om den "demokratiserade" ekonomins välsignelser. Uppfattningen om marknaden ter sig inte mindre skruvad än den torgförda synen på demokratin. Påståendet att den svenska marknaden består av tjugo storföretag med dotterbolag är tillräckligt befängt för att kunna vara hämtat från någon Ohlykommunistisk valhandbok.
Och alla vi andra, som dagligen agerar på marknaden, i egenskap av konsumenter eller företagare, köpare eller säljare?
Om sanningen skall fram har Sverige nio miljoner marknadskrafter, så där. Ju friare spelrum för dem, desto bättre för demokratin och välfärden. Lokalt och globalt.
Läs mer om