I landet med spetsteknologin fungerade inte registreringen via dator. Men den pinsamheten undvek Obama när han i sitt tal till kongressen om ”tillståndet i unionen” 28 januari förklarade att USA är det land i världen som har bäst förutsättningar att möta det ännu nya seklet.
Obama utropade 2014 till ett ”handlingens år”. Exempelvis ska Guantanamo (än en gång) stängas. För det behövs samverkan med kongressen.
Säkrare är då att minimilönen till federalt anställda höjs med några dollar i timmen. Något torftigt – men vänta bara! Obama aviserar dramatik. Krånglar kongressen lika mycket som i fjol, då tar han till den makt presidenten äger. Och han tänker vända sig direkt till väljarna för att den vägen påverka de folkvalda.
Obama bjuder å ena sidan in motparten till samarbete. Å andra sidan hotar han.
Hur klokt är det? Nu när det synts tecken på att de resonliga återtagit kommandot bland republikanerna.
Obama uppträder mot kongressen som mot Iran, landet som var en huvudpunkt den utrikespolitiska delen av talet. Iran inbjuds till samarbete med USA och världssamfundet. Men sköter sig inte mullorna blir det hårda tag.
Omedelbart efter ett återval brukar en återvald amerikansk president ha stora ambitioner. Lika brukligt är att han ett år senare förlorat sin kraft. I bästa fall hinner han rätta till brister och se till att villkoren för en efterträdare ur det egna lägret blir så gynnsamma som möjligt.
Denna erfarenheten förenar Ronald Reagan, återvald 1984, Bill Clinton, 1996, och George W. Bush 2004. Deras återval tedde sig som triumfer. Men så hände saker som förändrade stämningen och påverkade presidentens effektivitet.
Det är nu ganska länge USA:s president kallats världens mäktigaste man. Men lika länge har presidenten själv suckat över sin maktlöshet.
Det finns en anekdot om vad Harry Truman, president 1945-1953, sa till efterträdaren Dwight Eisenhower, hyllad befälhavare för de allierade i Europa under andra världskriget. Då, sa Truman, gjorde folk som du sa. Som president kommer ingen att göra som du säger.
Obama sa i fjol att efter ett par år i ämbetet förstod han bättre sin företrädare George W. Bush. Obama hade lärt känna hindren för en politik med faktiskt samma mål. Och då inte bara det grundläggande, att trygga nationens säkerhet.
När Bush 2006 talade vid samma tidpunkt i sin karriär som nu Obama handlade det om en bättre skola för alla, en väg in i samhället för miljontals formellt illegala invandrare, om minskat oljeberoende, om alternativa bränslen - och om sjukvård för alla till överkomligt pris.
Vad nytt under solen?