Nya vägar ut ur fiskeeländet

Västervik2004-12-03 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nyheten i VT i lördags om att man lokalt, genom Kustlandet leader+ i Gamleby, gjort intresseanmälan till Fiskeriverket om att få pröva nya sätt att förvalta fisket är mycket glädjande. Redan i utredningen ?Levande skärgård? SOU 2000:67 fanns detaljerade förslag på lokala förvaltningsmodeller som tagits fram i lokalt och regionalt samråd.
Nu måste regering och myndigheter mycket snabbt gå från ord till handling.Yrkesfisket och annan fiskeanknuten yrkesmässig verksamhet måste ges goda förutsättningar istället för att utredas.Samförvaltning har förutsättning att bli ett verkligt effektivt instrument för att förbättra förvaltningen av kust och insjöfiske.

En förutsättning för detta och för att målet om att kust- och insjöfisket, vattenbruket och fritidsfisket skall bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av lands- och kustbygden är att se till att möjligheter ges att överlåta rätten till handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar. Detta krävde folkpartiet liberalerna redan i vår motion med anledning av regeringens proposition ?Kust- och insjöfiske samt vattenbruk?. Det kommer ändå att bli stora områden kvar för det fria handredskapsfisket.
Orättvisan, att man i dag i insjöarna har möjlighet att bilda fiskevårdsområdesföreningar, förädla fisket, ta betalt för det och övervaka uttaget, måste försvinna om den utveckling vi vill se även i skärgården ska kunna ta fart. Slutar vi det eviga utredandet av kust- och insjöfisket, ger likadana grundförutsättningar och ger begreppet regional samförvaltning rejält innehåll kommer vi att få se utveckling även i skärgården. Att det då blir delat ansvar mellan stat och olika nyttjandegrupper är oerhört viktigt och att dessa grupper verkligen delar kontrollen över utvecklingsinitiativ och de beslut och resurser som påverkar dem.

Nu behövs nya modeller för fiskeförvaltning som främjar ett uthålligt fiske och levande kustsamhällen! Att lokal och regional samförvaltning utvecklas är enligt folkpartiet en av grundbultarna för att möjliggöra detta.Fiskerinäringens och andra berörda intressenters inflytande och ställning i förvaltningen av fiskresurserna måste förstärkas.
Förstärkt forskning krävs om fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald. Detta tillsammans med förslag om skärpt kontroll och övervakning, konsumentmakt via ?miljömärkt fisk? och ett kraftfullt svenskt engagemang i EU:s fortsatta reformering av fiskepolitiken är några av de vägar folkpartiet vill gå.

I dagens havsfiske är det mest uppenbara problemet att mer fisk tas ur haven än vad som är biologiskt försvarbart. Överfiske är inte bara ett biologiskt problem utan också ett allvarligt ekonomiskt problem. Sviktande fiskbestånd och överkapacitet i fångstsektorn gör att det överskott som havsfisket skulle kunna ge (resursräntan) inte tas till vara. Kostnaderna för fisket blir helt enkelt för höga i förhållande till värdet av fångsterna.
Det faktum att äganderätter saknas och att fisken alltså är en gemensam resurs gör att det blir kapplöpning om fiske. För varje enskild fiskare blir det rationellt att kortsiktigt fånga så mycket fisk som möjligt. Även om det ligger i fiskets gemensamma intresse att bevara och vårda fiskeresurserna långsiktigt, finns det inga företagsekonomiska skäl för en enskild fiskare att väga in beståndens framtida utveckling i sitt agerande.

För att det ska vara företagsekonomiskt försvarbart för fiskarna att väga in de långsiktiga aspekterna, behöver de äga rätten till sitt eget fiske. Det skulle ge dem större frihet att planera när och hur de ska fiska. Det skulle även göra att fiskarna kan räkna med att det är de själva som kommer att dra nytta av ett långsiktigt agerande, till exempel att få ett bestånd att återhämta sig. Då skulle överensstämmelsen mellan samhällets och enskilda fiskares intressen bli bättre.
Äganderätter löser dock inte alla frågor i fisket, till exempel tillgången på så kallade kollektiva nyttigheter (bevarandet av den marina miljön, biologisk mångfald, en viss art etc). Andra åtgärder, exempelvis marina reservat och miljömärkning, behövs för att se till att dessa värden tas till vara.

Fiskeriverket måste också mer utnyttja sin möjlighet att fördela kvoterade bestånd för att främja kustfisket, bland annat i samband med den försöksverksamhet med samförvaltning som beslutats. Folkpartiet tror också att det som behövs för att förbättra situationen för fisken och fisket är ett förvaltningssystem som gör att samhällets och fiskarnas intressen stämmer bättre överens. Det skulle ge fiskarna mer frihet att styra sina egna verksamheter och minska behovet av statliga ingrepp. Kan man åstadkomma detta minskar också problemen med överkapacitet och utfiskning. Det finns naturligtvis inga perfekta lösningar men en rättsbaserad förvaltning kan dock få utvecklingen på rätt spår.
DEBATT
Sverker Thorén, Västervik, är riksdagsledamot för folkpartiet och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet.

Läs mer om