BO TURE LARSSON: När slipper vi FYROM?

Sweden och Switzerland. Suecia och Suiza. Sverige och Schweiz på engelska och spanska. För att inte tala om Slovenien, Slovakien och Slavonien. Invånare i dessa länder och landsändar är vana vid att bli förväxlade av utlänningar. Men det är knappast någon som funderar på namnbyte för att underlätta i det internationella umgänget. Nyhetsbyrån Reuter berättade nyligen att det gör man i Litauen. PR-folk tyckte att landets namn på engelska, Lithuania, alltför lätt förväxlas med grannen Lettlands - Latvia. Turkiet har försökt lansera Türkiye i marknadsföringen gentemot engelsktalande publik. Turkey råkar ju också betyda kalkon på engelska. Inte så lämpligt, tyckte företrädare för vad som är allt annat än en kalkonnation. Känsligt på annat sätt är det för den nya stat på Balkan som majoriteten kallar Kosova, med betoning på andra stavelsen, medan en minoritet kallar området för Kosovo, med betoning på första stavelsen. En utomstående kan ha anledning att tänka sig för i kontakt med albaner och serber, så att inte uttalet provocerar. Söder om Kosova ligger Makedonien, ett namn känt sedan antiken. Innan Alexander den store gav sig iväg för att erövra världen skapade pappa Filip här basen, ett rike som omfattade dagens norra Grekland, södra Albanien, en del av Bulgarien och så det som blivit en stötesten för många - FYROM, Forna jugoslaviska republiken Makedonien. Med den beteckningen beviljades Republiken Makedonien, landets eget namn, inträde i FN 1993. FYROM var priset för att få ja från Grekland, där hundratusentals 1992 demonstrerat mot att få en granne i norr kallad Makedonien rätt och slätt. Det namnet uppfattades nämligen som en stöld av Greklands historia, inte passande på en stat befolkad av två miljoner slaver och albaner, utan något gemensamt med antikens Makedonien, förutom arkeologiska fynd. Utomlands tyckte man att grekerna tog i för mycket. Det gjorde väl inget om Makedonien, sedan 40-talet en republik i Jugoslavien, blev självständigt med detta namn? Men grekerna hade visst fog för sin oro. Ty under rubriken Makedonien har aktörer i regionen i över hundra år manövrerat med udden riktad mot den grekiska staten. Greklands fruktan för albaner/slaver i norr och turkar i öster är en realitet utomstående måste beakta. Den viktigaste utomstående är USA, som en gång såg till att arvfienderna Grekland och Turkiet kom med i Nato, för att stärka fronten mot sovjetblocket, och vid toppmötet i Bukarest i april vill bjuda in också Makedonien, för att stärka detta sköra land. Men Grekland har hotat med att säga nej om inte grannen i norr först får ett namn man kan leva med. Grekland vill helst slippa Makedonien, men kan tänka sig ett namn som innebär en geografisk avgränsning, typ Norra/Övre Makedonien. Makedonien kräver att detta namn finns med. En medlare utsedd av FN:s generalsekreterare har i dagarna presenterat ett antal förslag. Parterna förhandlar, betygande sin vänskap och goda vilja. Men uppenbarligen är det något som saknas, när de två staterna varit grannar i hela i 17 år. Om denna konflikt är så svårlöst, hur ska man då kunna tro på ett återförenat Cypern? Grekland kan kallas den starkare parten, med störst utrymme för eftergifter. Men dess borgerliga regering är parlamentariskt svag. Den hade räknat med stöd från oppositionen, främst socialisterna, men dessa samt kommunisterna och ett nytt nationalistparti verkar vilja utnyttja frågan om Makedonien till att profilera sig inrikespolitiskt - framstå som de största patrioterna genom att krångla. (SNB)

Bo Ture Larsson: När slipper vi FYROM?

Historia och politik kan ställa till problem. Det gäller inte minst på Balkan där det relativt nya landet Makedonien inte fick kallas för Makedonien. Grekland har motsatt sig det. Ett annat bekymmer är förväxling, till exempel mellan Sverige och Schweiz och mellan Lettland och Litauen.