MAGNUS NILSSON: När såg du ett kinesiskt varumärke senast?

Många europeiska politiker, framför allt franska, ser med viss förnöjsamhet på USA:s stora ekonomiska bekymmer. De ser framför sig en ny världsordning med Kina som ekonomisk och militär stormakt och EU som moralisk och kulturell stormakt, medan USA är reducerat till en fattig föredetting.Det är fullt möjligt att detta kommer att hända en vacker dag, men fakta talar för att det knappast kommer att ske under de närmaste decennierna. Till att börja med är USA historiskt sett ekonomiskt överlägset. För 40 år sedan stod EU:s 15 viktigaste länder för 35 procent av världsekonomin medan USA låg på 25 procent. I dag har motsvarande EU-andel fallit till 25 procent medan USA ligger kvar på 25 procent. USA har kort sagt hållit sin position trots de asiatiska ländernas snabba tillväxt, medan Europa har halkat efter.Och framtiden ser inte särskilt mycket ljusare ut. Demografin är en mardröm. Av 228 länder rankade efter födelsetal ligger 20 europeiska länder bland de 28 med lägst nativitet.Och till skillnad från USA är de europeiska länderna generellt sett usla på att integrera sina invandrare. Arbetslösheten i USA är lägre och framför allt gäller detta ungdomsarbetslösheten. Den har visserligen ökat men ligger ändå under Europas siffror. Det europeiska genomsnittet för arbetskraften under 25 års ålder är 20 procent. I Grekland ligger den på 25 procent, i Spanien 44 och i Irland 31 procent. Även här i Sverige - just nu Det Stora Europeiska Föredömet! - ligger ungdomsarbetslösheten på svindlande 27 procent.Och Greklands kris är bara början. Andra länder kommer efter. Och till skillnad från USA har vi i EU genomfört ett världsunikt experiment. Vi har nämligen infört ett system med en valuta och en ränta i ett område med olika regeringar, finansdepartement, skattesystem, arbetsmarknadslagstiftningar, socialförsäkringssystem, språk och traditioner.När Florida drabbas av en fastighetskollaps eller Kalifornien av en halvsocialistisk politisk härdsmälta ligger de mitt i en extremt öppen och dynamisk arbetsmarknad. Där det är lätt att få sparken är det lätt att få jobb. Jänkarna flyttar glatt över hela kontinenten för att få en anställning. Här i vårt vackra EU uppfattas det som en mänsklig rättighet att få födas och dö i samma postnummerområde.Det ser kanske inte så ljust ut för USA. Men Europa har inte heller så mycket att jubla över.Det ser med andra ord ut som om Kina ligger i startgroparna för att ta över. Men den som tror det glömmer ett par viktiga faktorer. För det första att Kina står inför de utmaningar när det gäller demokrati, socialförsäkringssystem, fattigdom och infrastruktur som vi i Europa har hanterat sedan drygt 100 år. Det är lätt att glömma att vi talar om ett land med snabb tillväxt, men också med diktatur, miljoner fattiga, analfabetism och arbetsmarknadsvillkor gränsande till slaveri. Förr eller senare måste den ekvationen lösas.Och framför allt. Dominans handlar inte bara om pengar och militärmakt. Dominans handlar om kultur och tillit. Vi gillar USA och den amerikanska kulturen. Och trots dess brister litar vi i stort sett på USA:s demokrati och regering. Vi kanske inte är helt nöjda med USA:s och NATO:s militära dominans i närområdet. Men de flesta av oss är glada att det inte är Kina som har motsvarande position. Kina har sina egna Guantanamofängelser. Skillnaden är att dit släpps inte media. Och ingen slipper ut som kan berätta...Det kommer att dröja länge innan kinesiska filmer, musik och varumärken känns mer attraktiva än amerikanska. De flesta av oss har tjogvis med kinesiska produkter. Men få av oss har ens någon produkt som har ett kinesiskt varumärke eller bygger på teknik utvecklad i Kina. Vi ser amerikanska filmer och lyssnar på amerikansk musik i våra kinatillverkade mp3-spelare och TV-apparater.Sammanfattningsvis: miljoner människor vill flytta till USA. Få, om ens någon, vill flytta till Kina. Det är kulturell dominans, det.

Magnus Nilsson: När såg du ett kinesiskt varumärke senast?

"Det ser kanske inte så ljust ut för USA. Men Europa har inte heller så mycket att jubla över", skriver Magnus Nilsson i veckans fredagskolumn.