Under de senaste åren har kommunen med ledningen i spetsen - ingen nämnd - varit involverad i diverse näringspolitiska projekt och för att ta några exempel:
* Holiday Club (HC),
* Visans Hus,
* Utbyggnad av farleden in till Västervik,
* Iordningställande av hamnen (i anslutning till Gotlandstrafiken).
Vad gäller HC var jag själv inne och påpekade, via en känslighetsanalys, att det erfordrades 3 000 nya arbetstillfällen (ja just det, tre tusen!) och detta netto för att vi, kommuninvånarna, skulle kunna räkna hem projektet. Det vill säga allt givet att det skulle räcka med en avskrivning på 50 år och med fem procent internränta. Den externa entreprenören avled emellertid när man kommit en bit in i processen vilket gjorde att det hela upplöstes.
Vad gäller Visans Hus kännetecknades det projektet dels av en genomgående aningslöshet från de inblandades sida, dels av en ”konsult” som levererade en avhandling lika tom på innehåll som det skisserade fysiska objektet och dels två stycken röda så kallade musiklyssningsfåtöljer.
Farledsutbyggnaden talar för sig själv.
Gotlandstrafiken likaså.
Projekt av den här storleksordningen brukar normalt utsättas för en så kallad "feasibility test". Det vill säga att man provtrycker det hela mot olika kriterier såsom bedömd förmåga hos investerare, genomförare (inte minst) och övriga intressenter, marknadsbedömning, övergripande ekonomi och de aggregerade möjligheterna hos systemets komponenter vad gäller samverkans och genomförarsynergi.
Har vi sett något sådant?
Nå, ibland kan det faktiskt vara en idé att ta in extern och professionell expertis för sådana verksamheter där man själv inte är vuxen uppgiften. Till och med att det kan rekommenderas och detta även om man kompetensmässigt och i sitt maktutövande skulle råka - Å, hemska tankar - bli tillfälligt sidsteppad.
Och vad blev det av dom röda musiklyssningsfåtöljerna? Var det 80 000 kronor per styck de kostade, eller var det tillsammans?
Vore intressant med ett svar.