När enfald går före mångfald
Sverigedemokrat. Björn Söder känner sig som en DDR-medborgare. Foto: Sven-Åke Jönsson/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ur deras principprogram kan man läsa att:
"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilket i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent."
Som slutkläm på stycket sägs det att:
" Det lever här sedan lång tid tillbaka icke-svenska befolkningsgrupper, som till exempel samerna."
Jag tyckte jag hade läst något liknande tidigare; mycket riktigt i Herman Lundborgs bok med titeln: Rasbiologi och rashygien från 1922 kan man läsa följande:
"Blandningen mellan svenskar å ena sidan och skandinaver, tyskar, holländare, engelsmän o å den andra sidan bör vara gagnerlig. En blandning mellan svenskar och exempelvis lappar som äro alltför olikartade är avrådlig. Av samma orsak må vi söka förhindra slaviska folk av undermålig beskaffenhet, vidare ryska judar och dylikt att här få fast fot, ty sådana blandningar komma med all säkerhet att sänka det svenska folkets kvalité."
Här uttrycks det klarare vem som är mer och mindre värld, men jag kan inte se annat än att andemeningen är den samma i Sverigedemokraternas program.
Sverigedemokraternas definition på svensk är intressant: "Svensk är den som av sig själv och av andra uppfattas som svensk. I praktiken innebär detta ett slags öppen svenskhet, med möjlighet för andra människor att tillhöra den svenska nationen. Att helt uppgå i en nation kan dock ta flera generationer. I huvudsak ska dock svenskt medborgarskap vara ett privilegium för svenskar."
Ett citat ur partisekreteraren Björn Söders tal på riksårsmötet tar nästan priset:
"I Skåne står vi på samma sätt som DDR-medborgarna gjorde förr och tittar över Öresund på samma sätt som de tittade över Berlinmuren. Vi ser friheten, öppenheten och det ekonomiska välståndet. Så nära men ändå så långt borta."
Man ser för sin inre syn hur vi svenskar, klädda i trasor, halvt utsvultna och hukande under ett diktatoriskt förtryck, längtansfullt står och tittar mot vårt södra grannland. De gånger jag passerat sundet tycker jag nog att välmående svenskar på väg på shoppingresa är en vanligare syn.
Om inte det här partiet vore på frammarsch skulle man kunna skratta överseende åt deras befängda påstående, men skrattet fastnar i halsen och blir till en orosklump i bröstet.
Att alla de vänner som jag under många år skaffat mig bland människor från olika håll i välden ska anses som någon sorts parasiter och som ett hot mot mig som genuin svensk gör mig mycket illa till mods. Jag vet att den övervägande majoriteten av dem gör viktiga arbetsinsatser inom alla områden i samhället och gör sitt bästa för att passa in i ett land som de kommit till av anledningar som de själva inte kunnat råda över.
Nej, bevare mig för den enfald som kommer att råda i Sverigedemokraternas land och tack för en mångfald som berikar.