Nationer har inga vänner, bara intressen, heter det. Men även nationer gillar att kunna kalla andra för vänner. Av världens stormakter har USA flest. Det är onekligen ett plus i det globala maktspelet.
Men ibland verkar det snarast vara tvärtom, som just nu för USA, i båda ändarna av Asien.
Vännen Israels agerande i frågan om Irans möjliga utveckling av kärnvapen irriterar USA.
Och USA ogillar hur dess vänner Japan och Taiwan agerar i frågan om omstridda öar, i sitt triangeldrama med Kina.
I båda fallen oroar sig USA för att vänskap och allianser paradoxalt leder till konflikter som strider mot dess intressen.
Sedan andra världskriget har USA sökt trygga sina och sina vänners säkerhet genom alliansbyggen. Men USA:s förste president, George Washington, varnade i sitt avskedstal 1796 för "stadigvarande allianser med någon del av den utländska världen". Tredje presidenten Thomas Jefferson (1801-1809) menade att USA borde söka fred, handel och vänskap med alla nationer - men undvika "snärjande allianser."
Det vill säga åtaganden som begränsar den egna handlingsfriheten.
USA har inga varma känslor för Iran, efter allt som hänt sedan prästregimen tog över efter shahen 1979. Irans hotelser mot Israel är en viktig anledning. USA svarar med att garantera Israels säkerhet. Men Israel uppträder som om man inte litar på sin mäktiga bundsförvant. Det är uppenbart att president Obama upplever detta som kränkande.
Genom att angripa Irak 1981 och Syrien 2007 visade Israel att det inte accepterar att någon fientligt sinnad granne skaffar sig kärnvapen. USA:s presidenter, första gången Ronald Reagan, andra gången George W Bush, var emot Israels ingripande, men anses ha godkänt i efterhand.
Iran är ett svårare fall. USA:s linje är att det finns tid kvar för sanktioner och diplomati att verka. USA håller öppet för militära åtgärder, men en vanlig uppfattning är att sådana skulle motverka sitt syfte.
Dessutom: Även om det övervägts har USA aldrig ingripit militärt när andra länder utvecklat och anskaffat kärnvapen. Det är i stället fredliga medel som använts för att hantera hotet.
Även om det anses osannolikt - ingen vill ha krig - kan det inte uteslutas att Israel slår till, när man nu upphöjt Irans kärnvapen till en fråga om sin existens, och när alliansen med USA innebär att man där känner sig förpliktigad att ta konsekvenserna.
En likaså "snärjande allians" har USA med Japan. USA har å ena sidan förklarat att försvarsavtalet med Japan från 1960 gäller även de öar kineserna kallar sina. Samtidigt säger sig USA inte ha någon åsikt om vem öarna tillhör, utan manar bara parterna till återhållsamhet.
Det är uppenbart att något behöver klaras ut här, för att undvika farliga misstag. Så oavsett om USA:s president nästa år heter Obama eller Romney lär han grunna på begreppet "snärjande allianser".