Tack för ditt inlägg om barnfattigdom här i Västerviks-Tidningen den 7 april, som jag läste med intresse. Du skriver bland annat att du har ett fadderbarn i Bolivia - ett av världens fattigaste länder. Vi är många, liksom du Bengt, som delar med oss av överskottet. Det är solidaritet och medmänsklighet i praktiken.
Men du skriver också att barnfattigdom knappast kan vara ett problem i Sverige. Där tror jag att du har fel. I Sverige finns skolklasser där en liten kille eller tjej måste springa på strumporna på gymnastiklektionerna för att föräldrarna inte har råd att köpa nya jympaskor. Och runt om i Sverige finns barn som alltid har "glömt matsäck" när det är dags för skolutflykt. Eller aldrig har med sig pengar till klasskassan. Det finns faktiskt barn i Sverige i dag som måste gå och lägga sig hungriga om kvällen.
I Sverige 2011 far en del barn illa. Jag tänker aldrig blunda för detta. Enligt Kronofogden vräktes 632 barn från sin bostad förra året. Familjerna pendlar nu mellan vandrarhem och tillfälliga lägenheter. En sjuåring som inte har ett eget hem att bjuda hem klasskompisar till. Som inte har en fast adress. Det tänker jag aldrig acceptera.
Egentligen är det fel att säga att det är barnen som är fattiga. Det är deras föräldrar. Men barn väljer inte sina föräldrar. Inte en enda liten tjej eller kille kan hållas ansvarig för sin situation. Barndomen får aldrig en andra chans och kommer inte tillbaka. Bara ett land som på bästa sätt tar hand sin uppväxande generation, tar hand om sin framtid. Jag vill inte att Sverige ska vara ett land där vart tionde barn lever under fattigdomsstrecket.
Jag känner - och jag tror det är en känsla som väldigt många delar - att någonting håller på att gå sönder i vårt samhälle och att det med obeveklig kraft drabbar just våra barn och ungdomar. De senaste åren har klyftorna ökat markant i Sverige. Familjer där mamman eller pappan råkat förlora jobbet eller drabbats av sjukdom tvingas nu leva på marginalen. Långtidsarbetslösheten biter sig fast, och i många delar av Sverige är det svårt att skaffa nytt jobb. Raserandet av vår gemensamma sjukförsäkring har gjort att familjer med en sjuk förälder mist sin försörjning när utförsäkringen har infunnit sig.
Bengt GH Nilsson. Fattigdom ser inte likadan ut i Bolivia och i Sverige. Men precis som vi socialdemokrater tänker bekämpa fattigdomen i världen tänker vi också bekämpa barnfattigdomen i Sverige. Barnfattigdom är inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle. Därför har jag gjort det till en av mina viktigaste uppgifter som partiledare för Socialdemokraterna att utrota barnfattigdomen.