Debatt
Påskhelgens palestinska marsch för rätten till jord, frihet och återvändande i Gaza slutade i ett blodbad. Enligt palestinska sjukhuskällor dödades 18 människor medan över 1 500 skadades, huvudsakligen av skarp ammunition med avsikt att åstadkomma så allvarliga skador som möjligt. De överlagda morden, utförda av en stor mängd i förväg utposterade israeliska militära prickskyttar, betecknas av Sveriges utrikesminister Margot Wallström som en ”tragisk händelse”.
Sannolikt hade ordvalet blivit ett annat om det varit civila israeler som skjutits ihjäl av palestinsk militär.
Såväl FN:s Generalsekreterare António Guterres som EU:s utrikespolitiska talesperson Federica Mogherini har, liksom människorättsorganisationen Human Rights Watch och andra, ställt sig bakom kravet på en oberoende och öppen granskning av händelsen. Men USA-presidenten Donald Trump har givit sitt fulla stöd till den israeliska aktionen, och USA har i FN:s säkerhetsråd stoppat en resolution, framlagd av Kuwait, med krav på utredning.
Från israelisk sida finns inga planer på att utreda någonting. Den israeliska armén tänker inte ändra några regler för eldgivning mot palestinier och enligt försvarsminister Avigdor Liberman har Israel ”nästa gång kapacitet att svara mer kraftfullt”.
Signalen till palestinierna i Gaza är tydlig. Det är okej att skjuta på civila palestinier, även om de befinner sig inne på sitt eget territorium. Det är okej att hålla 2 miljoner människor instängda i ett gigantiskt utomhusfängelse under förhållanden som innebär en konstant humanitär kris med brist från allt från rent vatten till mat, sjukvård och skolor.
Under de över tio år som den israeliska blockaden av Gaza pågått har västvärlden, inklusive Sverige, inte lyft ett finger för att få den avskaffad. Vad väntar man på? Protesterna i Gaza kommer att fortsätta fram till den palestinska minnesdagen av fördrivningen 1948 – Nakba-dagen – den 15 maj. Hur många fler döda och skadade palestinier är Margot Wallström och den svenska regeringen beredda att acceptera innan man slutar upp att se blockaden och dess följdverkningar som ”tragiska händelser”?