Mobilisera snabbt och stort
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
1. Jag är övertygad om att det inom UD utförts ett storartat arbete vid katastrofen i Sydostasien, präglat bland annat av situationens allvar, engagemang och empati.
2. Tidpunkten för att ta upp en organisationsfråga kan synas olämplig men det är svårt att avgöra när den skall vara rätt.
3. Inlägget kan uppfattas som att jag enbart tänker på omhändertagande av drabbade svenskar. Så är inte fallet.
Att leda en insats/verksamhet när det oväntade inträffar kräver kompetens och erfarenhet av särskilt slag vilket ? särskilt inom vissa områden ? kan innebära en ?kulturkrock? relaterat till vardagens ledarskap. Jag vill exemplifiera med följande (av utrymmesskäl) endast tre exempel:
Tidsfaktorn är ofta av mycket stor betydelse. Inom räddningstjänst, katastrofmedicin med mera tillämpas därför ? och utbildas man i ? att vid indikationer på större olycka/katastrof larma ut stora resurser även om beslutsunderlaget är knapphändigt (och det är det oftast). Det är i denna fas man kan vinna tid. Med dagens kommunikationsteknik kan man lätt kalla tillbaka mobiliserade resurser om dessa, när beslutsunderlaget blivit bättre, visar sig obehövliga. Indikationer på större olycka/katastrof har vi inte oftare än att samhället har råd att ta denna övermobilisering av resurser som det kan bli fråga om då och då. Detta kan, om inte annat, vara en värdefull test och övning av organisationen. För den som från vardagen är van vid att man skall ha ?både hängslen, livrem och klart uppåt? innan beslut tas innebär detta en kulturkrock.
Arbete med att larma/mobilisera exempelvis traumateam och transportresurser skall kunna ske på mycket svaga indikationer. De hinner säkert inte lämna landet innan beslutsunderlaget blivit bättre.
Bland annat räddningsledare har unika befogenheter när det gäller att rekvirera resurser och att göra ingrepp i annans rätt varvid beslutsfattaren givetvis måste vara beredd att stå för och kunna motivera sina beslut vid en efterföljande granskning. För den som i det dagliga arbetet är van vid en juristgranskning innan beslut tas måste detta te sig som verklighetsfrämmande.
Situationen/?läget? är inte statiskt. Fattade beslut kan fem minuter senare visa sig vara felaktiga och kräva ändrade beslut. Ibland måste man kanske stanna upp och i princip starta om. Fortlöpande krävs bedömningar av hur situationen kan vara om exempelvis fyra timmar, tolv timmar, 24 timmar och så vidare.
När jag skriver detta kommer jag osökt att tänka på vad en kirurgprofessor uttalade i en debatt när det i början av 1970-talet inför ny räddningstjänstlagstiftning övervägdes om polis eller kommunalt brandförsvar (som det hette då) skulle ansvara för allmän räddningstjänst. Han sa ?innan polischefen slagit ihop lagboken och tagit på sig galoscherna har brandförsvaret avslutat insatsen?. Min erfarenhet är den att det inte stämmer med dagens polischefer men kanske vid en jämförelse i andra fall?
Nu till förslag:
1. Delegera till en (befintlig och operativ) myndighet att ansvara för operativ ledning i särskilda situationer oavsett inom vilket departement ansvaret hör hemma. Regeringens övergripande ansvar relaterat till denna myndighet kan säkert regleras.
2. Låt genom ?stående order? Räddningsverket, Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen,
Försvarsmakten med flera få ta egna initiativ inom respektive område, utan hörande av regering eller den ovan föreslagna myndigheten, under till exempel de första sex timmarna. Vid den nu aktuella katastrofen var det häpnadsväckande att höra flera representanter för myndigheter/motsvarande säga att man ännu inte fått några direktiv från regeringen
3. Knyt till myndigheten enligt punkt 1 personer som kanske inte längre är verksamma (och nu talar jag inte i egen sak) men som har stor erfarenhet och ofta ett omfattande kontaktnät nationellt och internationellt. De kan som ?seniora konsulter? fungera som bland annat ?djävulens advokater? och på så sätt stödja den operativa ledningen.
DEBATT
Ulf Bergkvist, numera i huvudsak boende på Grönö i Västervik, är brandingenjör och har bland annat varit räddningschef, säkerhetschef och ansvarig för kommunal ledningsgrupp i Linköping.
Ulf Bergkvist, numera i huvudsak boende på Grönö i Västervik, är brandingenjör och har bland annat varit räddningschef, säkerhetschef och ansvarig för kommunal ledningsgrupp i Linköping.