Misslyckad utbildningspolitik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Överlåt beslutanderätten till kommunerna. Där är politikerna ofta mer pragmatiskt och mindre ideologiskt inriktade än på riksplanet. I kommunerna förekommer ofta skiftande politiska majoriteter och ibland även lokala partier. Det är orimligt att en riksdagsmajoritet i val efter val skall kunna hindra kommunala majoriteter av annan färg att fatta egna beslut i för kommuninvånarna viktiga frågor. Det gäller inte bara skolfrågor utan även möjligheten att införa friskolor, valfri barnomsorg med mera.
Förra årets socialdemokratiska partikongress avslog ett regeringsförslag om nationella prov i årskurs tre. Även här motiverades förbudet med att sådana prov skulle ha negativ inverkan på elevernas självförtroende. Alliansen vill införa nationella prov redan i årskurs tre. Då förbättras avsevärt möjligheten att på ett tidigt stadium åtgärda svaga elevers kunskapsluckor och vi får även fram klassens kunskapsnivå i förhållande till det förväntade resultatet. Speciellt för elever från studieovana hem bör nationella prov stärka självförtroendet eftersom bristerna kan åtgärdas på ett tidigt stadium. Resultatet bör bli mindre skolleda och skolk i de högre klasserna.
I dag är det tillåtet med färdighetsprov i profilklasser som är inriktade på idrott och estetiska ämnen som dans och musik men förbjudet i teoretiska ämnen. Därför är det bra att Alliansens partier är eniga om att varje enskild kommun skall kunna fatta beslut om antagningstester till profilklasser i exempelvis matematik och naturvetenskapliga ämnen. Avsikten är således att kommunens politiska majoritet och inte riksdagsmajoriteten skall fatta det avgörande beslutet. Att beslut av ovannämnda slag flyttas ner till den kommunala nivån vitaliserar demokratin då kommuninvånarnas förtroendevalda får större inflytande på för dem viktiga frågor.
Undervisande personal vid universitet och högskolor har under många år kunnat konstatera att förkunskaperna hos många studerande är så undermåliga att repetitionskurser på gymnasienivå blivit nödvändiga. Gymnasiet har för många blivit en förlängd grundskola. Många universitet och högskolor har också av den anledningen sänkt kunskapskraven. Ytterligare en anledning till sänkta krav är att antalet utexaminerade elever avgör statsbidragens storlek. Samtidigt talar företrädare för regeringen helt riktigt om nödvändigheten av att Sverige blir en kunskapsnation i en värld av hårdnande internationell konkurrens. Retorik och handling går inte ihop.
Regeringen vill utöka antalet platser vid våra universitet och högskolor samtidigt som akademikerarbetslösheten blivit ett problem. "Uppdrag Granskning" i tv har nyligen på ett mycket förtjänstfullt sätt visat vådorna av den politik som för regeringen blivit ett av sätten att förbättra arbetslöshetsstatistiken. Vi utbildar för många akademiker i förhållande till efterfrågan. Många har svårt att få arbete relaterat till sin utbildning samtidigt som de har stora studieskulder. Vi bör i stället satsa mer på yrkeskunniga arbetare, hantverkare och uppmuntra småföretagsamheten.
Det är ingen hemlighet att stora delar av den socialdemokratiska väljarkåren har en kritisk inställning till partiets skol- och utbildningspolitik. Om enbart denna för landet viktiga fråga skulle bestämma väljarnas politiska ställningstagande skulle Alliansen troligen få stor majoritet i årets riksdagsval.
DEBATT
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofie magister och före detta gymnasielärare.