Min egen Dorés bibel
I vulkanen Etna. Baron von Münchhausen, den omåttlige mytomanen, på besök nere i vulkanen Etna hos herr Vulkanus och hans hustru fru Venus som också hade verksamhet i Vesuvius. Illustration: Gustave Doré
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bilderna tolkade han tillsammans med morfadern, vars hjärna råkat "frystorka" och därför inte heller kunde läsa ord. Den lille pojken studerade bilderna mycket ingående och memorerade vartenda streck. Han frossade i funderingar kring de svulstiga bilderna med människor vars kroppar ofta var plågade och nakna. Det var fasansfulla händelser som beskrevs, ja det vet ju alla som läst bibeln.
En gång i tiden var jag själv en liten pojke som inte kunde läsa ord. När jag växte upp skulle inte små barn kunna läsa innan de började skolan. Alla skulle börja på ruta ett med planschen för A, illustrerad med en apa. Så ljudade vi tillsammans och lärde oss så småningom att läsa orden, till skillnad från pojken i boken som aldrig knäckte koden.
Hur som helst gillade jag också att se på bilder och fantisera kring dem. Hemma fanns väldigt gott om böcker och jag fick "läsa" dem. Uppslagsverk tyckte jag om. Jag minns alla människotyper i Nordisk familjeboks tidstypiska (förstod jag senare) artiklar om rasbiologi. Djurbilder och bilder från fjärran länder.
Men en alldeles speciell förkärlek hade jag för teckningar och kopparstick.
Häromdagen hittade jag en av mina favoritböcker från föräldrarnas hylla, en bok som numera finns hemma hos mig. Det är det underbara samlingen berättelser om den tyske mytomanen baron von Münchhausen, en samling berättelser om hans resor och äventyr som kommmit ut i massor av upplagor, den första redan 1797. Min bok är från 1957, det år då apa blev synonymt med A för min del.
Jag bläddrade förtjust i boken och tittade på alla bilderna. Naturligtvis har jag läst också orden i den många gånger sedan allt ljudande i skolan givit resultat, men jag minns hur mina tankar gick kring de burleska bilderna. Pappa förklarade en del, men det mesta lämnades till min fantasi.
Där fanns en hjort med ett körsbärsträd i pannan sedan Münchhausen försökt skjuta den med en kärna. Bilder på jättelika djur från havens djup eller nordpolen, från resor i tropikerna, nere i vulkaner och många andra helt overkliga, men fantasieggande, bilder.
Så fick jag för mig att se efter vem som gjort alla bilderna i boken.
Just det, det var ingen mindre än samme Gustave Doré som fängslade Torgny Lindgrens romangestalt och hans fantasi. Så Münchhausen har på sätt och vis varit min alldeles egen Dorés bibel.
Kolumnen