Det är klart att kritik mot hypotesen om faran med utsläppen av koldioxid upprör miljöpartisten Jan-Olov Bernhard. Partiet har ju huvudsakligen byggt sitt existensberättigande på denna fara. Typiskt för partiet är oförmågan att ta till sig fakta. Inga av de lätt verifierade fakta vi presenterade har han någon invändning emot.
Istället diskuterar han det oväsen den politiska debatten ger i samhället. Så som okunniga politiker ibland gör, när de helt saknar argument. Där han underförstått menar att sådana som vi skall man inte lyssna på. Det är en totalitär ståndpunkt. Demokratins understa grundsten är yttrandefriheten. Vi skall låta alla komma till tals och bedöma VAD som sägs, inte VEM som säger det.
Han missförstår IPCC:s ställning. Det är en ”Intergovernmental” skapelse, alltså en överenskommelse mellan regeringar. Något mer politiskt är det svårt att tänka sig. Det accentueras av att rapporten i september ”förhandlades fram” av representanter för 110 regeringar, inte av vetenskapsmän.
Man behöver bara sunt förnuft för att förstå att IPCC bluffar: När de misslyckats med att spå klimatet under 17 år, försöker de få oss att tro att de klarar av 25 och 85 år. Det är vad rapporten från Yokohama bygger på.