Mellan kaos och utveckling
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Grundlagen stadgar att parlamentets talman vid statschefens frånfälle tar över och utlyser presidentval inom 60 dagar. I stället utnämnde militärtoppen diktatorns son till president, för tiden fram till nästa presidentval 2008.
Nu har Togos herrar slagit till nästan fullständig reträtt. Det har varit protestdemonstrationer i huvudstaden Lomé men framför allt torde makthavarna ha tagit intryck av reaktionen i Afrikanska unionen, med nästgårds stormakten Nigerias president Olusegun Obasanjo som ordförande.
Togo ingår i ett pärlband av stater längs Guineabuktens norra kust. Detta är en region där det står och väger mellan kaos och den utveckling mot fred och bättre levnadsvillkor som medlemmarna i Afrikanska unionen kollektivt ställt upp på. Togo kan kallas betydelselöst jämfört med ett problemfyllt större land som Elfenbenskusten, där svensken Pierre Schori nu ska bli medlare för FN. Men medan trenden hittills varit att problem i ett land påverkar grannar negativt kan det nu bli så att relativ ordning och frihet i Togos grannar Ghana och Benin kan påverka denna Afrikas äldsta diktatur i positiv riktning.
Med start 1957 i Ghana, tidigare den brittiska "Guldkusten", uppstod dagens suveräna stater. Elfenbenskusten behöll sitt koloniala namn i fransk tappning - Cote d?Ivoire, Ivory Coast på engelska. Sträckan öster om Ghana, som tidigare haft den lika skrämmande som korrekta beteckningen Slavkusten och dominerats av Frankrike, blev de två nya nationerna Togo och Dahomey, från 1975 kallat Benin.
Togo, minst i regionen, var ett extremt exempel på onaturlig kolonial gränsdragning: En lång tarm som sträcker sig från den heta och fuktiga kusten upp mot det torra Sahel.
Togo är extremt även genom sin form av stabilitet efter att förste presidenten Sylvanus Olympio mördades i en militärkupp 1963. Gnassingbé Eyadema tog makten 1967 och styrde sedan Togo till sin död.
Kuppen 1967 genomfördes av soldater från norra delen av landet som slagits på fransk sida i kriget i Algeriet och som när de kom hem betraktades som paria av den styrande, välutbildade eliten i söder.
Togos herrar garderade sig genom följsamhet mot Frankrike, men den förändringens vind som svepte fram över Afrika efter kalla kriget nådde även Togo. Politiska partier tilläts 1991. 1993 krossades protester med blodigt våld. Utredare från FN och Afrikanska unionen konstaterade 2001 att systematiska övergrepp på de mänskliga rättigheterna skett i samband med valet 1998.
I parlamentet finns bara ett parti. Utsikterna för att det blir ett presidentval som sker fritt och öppet och även innebär förändring är inte överväldigande stora.
Oppositionen tycks kunna samlas kring Gilchrist Olympio, 68, son till den 1963 mördade presidenten. Olympio är förutom politiker även affärsman och har arbetat för Internationella valutafonden. Han har tvingats leva utomlands, vilket enligt nuvarande regler diskvalificerar honom från att ställa upp i presidentvalet.
Olympio har bett Frankrike om hjälp. Det Frankrike, vars president Chirac efter diktatorn Eyademas död kondolerade Togo för förlusten. (SNB)
Utrikeskrönikan