Med rullskridskor i upphandlingen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Skulle du fortsätta tävla?
När Sveriges bönder ska producera livsmedel så har de speciella regler att leva upp till. Riksdagen har, i god demokratisk anda, beslutat om att husdjuren i Sverige ska ha det så bra som möjligt. Utrymme och hygienisk standard är noga reglerade i en djuromsorgslag som hör till världens strängaste.
Det är bra. Men det innebär också en merkostnad för produktionen, det kan man inte bortse ifrån.
Samma sak gäller miljöskatter på drivmedel och konstgödsel.
Det kostar mer för en svensk bonde att producera livsmedel än för bönder i andra delar av EU.
Vem är det då som ska köpa den svenska maten och därmed försäkra djuren om ett så drägligt liv som möjligt?
I första hand är det naturligtvis den offentliga sektorn som ska gå före med gott exempel. (Sveriges offentliga storkök står för 15 procent av livsmedelspkonsumtionen i landet).
Det kunde man tycka. De lagar som vi tillsammans stiftat borde väl i rimlighetens namn ligga till grund för inköp till de inrättningar som vi driver eller i varje fall betalar tillsammans?
Men så är det inte. Vårdinrättningar, skolor, fängelser bryr sig inte om svensk djurlagstiftning, utan bara om sin egen budget. Den offentliga sektorn handlar den billigaste maten. Det är bara djuren i Sverige som ska ha det bra, andra djur kan ha det hur som helst, bara maten är billig.
Det är dubbla budskap.
Jag tycker att all offentligt upphandlad mat ska vara producerad i enlighet med svensk djurskydds- och miljölagstiftning. Det är väl ett krav man måste kunna ställa?
Om det blir för dyrt att köpa sådan mat så måste väl djurlagstiftningen luckras upp och djuren få det sämre igen. För det är precis vad som nu händer i praktikten fast djuren inte finns i vårt land.
Jag tycker inte att rullskridskor ska var tillåtna i en löpartävling.
Kolumnen