BO TURE LARSSON: McCain eller Obama: Hur blir det för världen?

Obama är friare att kritisera presidenten, men är även han bunden av fakta skapade under Bush, och långt dessförinnan. Omvärlden, som ogillar drastiska förändringar, är böjd att se mera till vad som förenar kandidaterna. Men för dessa gäller det att betona skillnaderna, utan att hamna utanför mittfåran. Inget är en större skiljande fråga än herrarnas olika inställning till Irak och Iran, skriver i tidskriften Foreign Affairs Richard Holbrooke, tänkbar ny utrikesminister: "Politiken mot dessa två länder kommer att forma bilden av den nye presidenten mer än politiken i varje annan fråga". Holbrooke är en i eliten som vandrar mellan regering, näringsliv, den akademiska världen och tankesmedjorna. Han har kallats arkitekten bakom Bosnien-freden 1995. Han hade hoppats bli Clintons utrikesminister men fick nöja sig med posten som FN-ambassadör, som han lämnade 2001. I årets val satsade han på Hillary Clinton. Holbrooke skriver att när McCain säger att USA måste vinna i Irak menar han det, för annars blir följderna ödesdigra. Obama vänder upp och ned på resonemanget: han hävdar att moraset i Irak gjort det svårare att hantera andra problem i regionen. Därför måste en nedtrappning inledas. Holbrooke tror att valet i höst blir ett slags amerikansk folkomröstning om Irak. Det finns anledning att tvivla. Stämningen i USA, skapad av massmedier, politiker och militärer, är ju att det går åt rätt håll. Visst, det kan vara ett sken, men möjligheten har ökat för både Obama och McCain att utropa seger - och ge sig av, enligt en berömd devis för att ta sig ur konflikter man inte kan lösa som önskat. McCain och Obama är, vidare, överens om att insatsen i Afghanistan måste öka. Inte heller där finns alltså i dagsläget någon för väljarna avgörande skillnad. Holbrooke sätter främst på listan över utmaningarna för nästa president klimatförändring och energisäkerhet - frågor som båda kandidaterna prioriterar! Ryssland, som märkligt nog knappt nämns av Holbrooke, har återkommit på den "dagordning som flödar över" och utrikespolitiken och säkerheten kommer säkerligen att bli en arena för att vinna poäng inför väljarna. Men amerikanerna är luttrade. Presidenter gör ofta något annat än vad de sagt som kandidater. Det finns alltid förändrade omständigheter att hänvisa till, även om det inte är så dramatiskt som när Japan ändrade Roosevelts politik med sitt anfall på Pearl Harbor 1941, eller när terrordåden 11 september 2001 ändrade president Bushs aviserat "ödmjuka" utrikespolitik till globalt engagemang i namn av kriget mot terrorn. Richard Holbrooke anser att den nye presidenten vid starten möter en värre uppsättning av problem än någon företrädare sedan slutet på andra världskriget. Det gäller att i USA återskapa en känsla av meningsfullhet, efter en period av "vindförvåg, nedgång och katastrofala misstag". En överdrift, kan tyckas. I alla fall i Europa anses ju Bushs andra mandatperiod ha varit bättre än den första. Men Holbrooke säger bara samma sak om Bush som de drivande opinionsbildarna på den republikanska kanten, med gruppnamnet de neokonservativa, gjorde om Clintonperioden inför valet 2000. Även på den punkten är alltså likheterna större än olikheterna. Men det är förstås inget att betona i Obamas och McCains envig. I alla fall inte förrän den ene gratulerar den andre på valnatten.

Bo Ture Larsson: McCain eller Obama: Hur blir det för världen?

Betyder det någon skillnad i utrikespolitiken om Obama eller McCain vinner presidentvalet den 4 november? Bilden McCain projicerar är att håller president Bushs kurs, men visar bättre omdöme.