I dag håller Danmark folketingsval och det är tid att sammanfatta valrörelsen. Socialliberala Politiken efterlyste i går på ledarplats 10-talets motsvarighet till 00-talets värderingskamp och att den bör handla om företagens villkor, utbildning och hur det ska skapas fler jobb i Danmark. Borgerliga Jyllandsposten var inne på samma spår - det är dags att diskutera vad Danmark ska leva av i framtiden och hur landet klarar globaliseringen?
Just dessa frågor har allt mer börjat prägla dansk politik. I årets val har inte samma fokus legat på invandrings- och integrationsfrågor som tidigare. Dansk folkeparti (DF) har sina sympatisörer och partiet ligger stabilt på mellan 11 och 13 procent i opinionsmätningarna, ungefär som vid förra valet. Men det är inte så att DF är ensamma på banan i att vilja ha en väldigt restriktiv invandringspolitik - det vill de borgerliga och det vill Socialdemokraterna också. Senast nu i veckan var S-ledaren Helle Thorning Schmidt tydlig med att understryka det. Att DF ensamma skulle stå för en restriktiv invandringspolitik är en villfarelse, som många svenska kommentatorer fått för sig.
Konservativa Berlingske Tidendes ledarsida påminde sina läsare i går om det avgrundsdjup som finns mellan partierna i det röda blocket - Socialdemokraterna, Socialistisk folkeparti, socialliberala Radikale Venstre och ytterkantssocialisterna i Enhedslisten. Under valrörelsen har alla möjliga sprickor mellan partierna i det blå blocket (liberala Venstre, Konservative folkeparti, Liberal Alliance och Dansk folkeparti) belysts. Långt ifrån lika mycket har det röda blockets uppenbara skiljelinjer diskuterats, menar tidningen. Skillnaderna hos de röda gäller bland annat skatter och ekonomi i stort, det gäller utrikespolitiken och det gäller den redan nämnda invandrarfrågan. Skiljelinjerna går olika mellan partierna beroende på fråga. Men att socialliberaler och gammelsocialister inte har samma utgångspunkter bör ju stå klart för de allra flesta.
Den korta och intensiva valrörelsen visar ett allt starkare stöd för Radikales Margrethe Vestager som under de senaste åren verkligen vuxit in i partiledarrollen. I början upplevdes hon förvisso som mycket påläst och kunnig men också kärv, opersonlig och otillgänglig. I dag har hon, uppriktigt sagt, det mesta som en krävs av en modern partiledare. Hennes parti drar fram och ser ut att fördubblas i dagens val. Det är Vestager och Radikale det talas om.
Partiet har hållit en saklig och konsekvent linje i politiken och dessutom varit noga med att hålla distansen till de borgerliga partierna sedan 00-talets början, när deras samarbete med DF började ta form. Men tidigare har Radikale Venstre varit ett klassiskt kompromissökande mittenparti som suttit i regering med både borgerliga partier och Socialdemokraterna. Kanske har Vestager hittat en ny form för mittenspelande. I början av valrörelsen slöt Konservative och Radikale en pakt för att hålla ytterkantspartierna utan inflytande i ekonomiska frågor och i går sände statsministern från högerliberala Venstre en invit om samarbete till Radikale.
Vestager har sagt att hon och Radikale kommer att förorda Thorning Schmidt som statsminister. Dessvärre får hon gammelsocialister och folkesocialister med på köpet. Är det i sådant sammanhang ett socialliberalt parti hör hemma? Och om de inte får majoritet - kanske är då Vestager beredd till samarbete med de borgerliga om DF hålls på avstånd? Om opinionsmätningarna stämmer, kommer valets verkliga drottning inte att heta Helle Thorning Schmidt, utan Margrethe Vestager. Således kan hon bli både drottning och kungamakare på samma gång.