"Ola, det här med Almedalsveckan, är det inte jobbigt att besöka den varje år - irriterande mycket folk på en tämligen avgränsad yta, ett ointagligt virrvarr av seminarium och massor av kaxiga karriärister som viftar med sina visitkort och vill ha uppmärksamhet?"
Ungefär så formulerade sig en bekant för ett tag sedan, när hon fick vetskap om att det är dags för mig att ta mig över till ön igen.
Visst finns den sidan av myntet.
Men det är långtifrån hela sanningen. Det finns mycket mer. Det är en vecka för förkovran, möjligheter för möten, tid att ägna åt politiken och att konfronteras med unika debattörer och udda debattämnen. En fantastiskt givande och kul vecka för den samhällsintresserade. Som den vane Almedalsveckan-besökaren som jag blivit med åren, har jag dessutom lärt mig konsten att "almedala" för att få ut mesta möjliga av det. Det gäller helt enkelt att studera seminariekatalogen noga och ordentligt i förväg, boka in måttligt med aktiviteter, så att inte spontaniteten på plats blir lidande. Men viktigt är också att ta sig tid att dra sig tillbaka med jämna mellanrum för att hinna reflektera över vad man är med om. Tre viktiga råd till den som tänker sig en tur till Visby under veckan. Tre råd som minskar risken att bli proppmätt på allt som försiggår där.
När jag ringde till mannen i familjen som jag och några gamla vänner - som också är i jobbärende i Visby under Almedalsveckan - hyr rum av, upplyste han mig stolt om att det i år är fler seminarier än någonsin. Precis som det brukar, med andra ord. Almedalsveckan bara växer, hur egendomligt det än kan tyckas. Att det ens är möjligt! Och idén har spridit sig. På Bornholm arrangeras Folkemødet som är en fördanskad version av Almedalsveckan.
Tänk, att det har blivit så stort, det som en gång började med en S-ledare och ett lastbilsflak.
Årets Almedalsvecka bjuder på tre premiärtalare. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt på onsdagen, Centerpartiets Annie Lööf på fredagen och Socialdemokraternas Stefan Löfven på lördagen. Det kommer att bli intressant att ta del av alla premiärtalarna, men givetvis kommer blickarna i synnerhet att vara riktade mot Löfven.
Gårdagens opinionsmätning från Ipsos som presenterades i Dagens Nyheter visar bland annat att Löfven-effekten börjar avta, partiet backar med 1,4 procentenheter till 34,4. Det rödgröna blocket, om det nu ens finns något sådant block att tala om, går dock sammantaget fram och leder i mätningen med 49,2 procent mot alliansens 45,7. Sverigedemokraterna får 4,7 procent.
Mycket har hänt under året som gått sedan förra Almedalsveckan. Cirkus Juholts intåg i den politiska manegen och framförallt vägen mot hans avgång satte sina avtryck i opinionen - Socialdemokraternas bottenresultat på under 25 procent och Moderaternas kanonresultat på över 35 var i mångt och mycket en effekt av Juholts verk. I dag är partierna åter någorlunda jämnstora, men S några procentenheter större än M.
I juni månads mätning förra året ledde alliansen över de rödgröna partierna med 48,1 mot 46,1. Ombytta roller nu, alltså. Men loppet är inte kört för alliansen.
Inget är omöjligt. Under året som gått har verkligen den devisen besannats.
För vem hade trott att Håkan Juholts tal i Almedalen förra året endast skulle bli en engångsföreteelse, en parentes i det socialdemokratiska partiets långa och stabila historia? Vem hade då kunnat ana att Socialdemokraterna efter mindre än ett år skulle byta ut sin partiordförande, och dessutom ersätta honom med en person helt utan riksdags- eller regeringserfarenhet?